Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Lohng! Lalmwetmet el wowoyak. Etauk el oru pusracl in lohngyuk.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
El tu fin tohktok uh sisken inkanek, Ac yen inkanek uh osun we.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Ke nien utyak nu in siti uh Sisken mutunoa el pang ac fahk:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Nga kwafe suwos nukewa; Nga pang nu sin mwet nukewa faclu.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Kowos su srakna elahn tulik, oru kowos in elahn mwet matu. Ya kowos lalfon? Lutlut in oasr etauk lowos.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Lohng kas wolana luk. Ma nukewa nga fahk uh suwohs.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Kas nukewa luk pwayena; Kas kikiap uh mwe srungayuk sik.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ma nukewa nga fahk uh pwaye, Wangin kutena ma sesuwos ku mwe kiapu mwet.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Nu sin mwet liyaten uh, ma inge nukewa kalem, Ac nu selos su oasr etauk la, fisrasr elos in kalem kac.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Sulela kas in luti luk liki na silver; Sulela etauk liki na in eis gold nasnas.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
“Nga pa Lalmwetmet. Nga wo liki mwe naweyuk uh; Wangin ma kom lungse ac ku in lumweyuk nu sik.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Nga Lalmwetmet ac liyaten; Oasr etauk ac nunak suwohs in nga.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Elos nukewa su akfulatye LEUM GOD elos kwase ma koluk. Nga srunga inse fulat ac filang, Oayapa inkanek koluk ac kas kikiap.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Nga orek pwapa, ac nga akfahsrye. Oasr ku ac etauk yuruk.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Nga kasru tokosra uh in leumi mwet uh, Ac nga kasru mwet kol in oru ma sap suwohs.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Mwet kol nukewa faclu leumi mwet uh ke kasru luk — Fisrak ac mwet leum fin faclu oana sie.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Nga lungse elos nukewa su lungse nga; Kutena mwet su sukyu, ku in koneyuyak.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Oasr mwe kasrup ac sunak, Wo ouiya ac kapkapak yuruk in kitala.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Ma kom ac eis sik uh saok liki gold ma wo emeet, Ac wo liki pac silver ma arulana nasnas.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Nga fufahsryesr ke inkanek suwoswos; Nga fahsr tukun inkanek lun nununku suwohs.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Nga sang mwe kasrup nu selos su lungse nga, Ac nwakla lohm selos ke ma saok.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“LEUM GOD El oreyula meet liki ma nukewa, Orekma se emeet lal in pacl loeloes somla.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Orekla nga ke mutaweyen ma nukewa, Meet liki na orekla faclu.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nga isusla meet liki oasr meoa, Pacl ma soenna oasr unon in kof.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Nga isusla meet liki oasr fineol uh, Meet liki tohktok uh oakiyuki,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Meet liki na ke God El orala faclu, ku inima we — Soenna oasr kutkut srisrik lun infohk uh.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Nga oasr we ke El oakiya ma oan inkusrao, Ac ke El asroelik pekusra uh fin meoa,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Ke pacl se el filiya pukunyeng yen engyengu, Ke El ikasla unon in kof in meoa,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Ac ke El sapkin tuh kof in meoa uh in tia alukela srikasrak ma El oakiya. Nga muta we ke El oakiya pwelung loangeyen faclu.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Nga muta siskal oana sie mwet lemlem nu ke musa. Len nukewa nga mwe engan nu sel, Ac nga engan ye mutal pacl nukewa —
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Nga engan ke faclu, Ac ke mwet su muta fin faclu.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Ke ma inge, tulik nutik, lohngyu inge. Oru oana ke nga fahk, ac kowos ac fah insewowo.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Lohng ma lutiyuk kowos kac, Aklalmwetmetye kowos, ac tia pilesru.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Insewowo mwet se su muta ke mutunoa sik len nukewa, Ac soano in lohngyu ke nien utyak nu inkul sik.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Mwet se su koneyuyak el konauk moul, Ac LEUM GOD El ac fah insewowo sel.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mwet se su tia koneyuyak el sifacna kunausulla; Kutena mwet su srungayu, lungse misa.”
