Ordspråksboken 8

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Èske sajès pa rele? Èske bon konprann pa leve vwa li?

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Anlè wotè akote chemen yo, akote kafou wout yo; la li pran pozisyon li.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

Akote pòtay yo, nan ouvèti vil la, nan antre pòtay yo, li kriye fò:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

Vè nou menm, O mesye yo, mwen rele! Konsa, vwa m se pou fis a lòm yo.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

O moun ensanse yo, vin aprann pridans! Moun fou yo, vin konprann sajès!

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Koute mwen, paske mwen va pale gwo bagay. Lè lèv mwen louvri, y ap devwale bagay ki kòrèk.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

Paske bouch mwen va eksprime verite; epi mechanste vin abominab a lèv mwen.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

Tout pawòl a bouch mwen yo dwat; nanpwen anyen kwochi oswa pèvès ladann yo.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

Yo byen dwat pou sila ki konprann nan, e kòrèk pou sila ki jwenn konesans lan.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

Pran konsèy mwen olye ajan, e konesans olye pi chwa nan lò pi.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

Paske, sajès pi bon ke bijou; epi tout pi bèl bagay yo p ap kab konpare avè l.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

Mwen se sajès. Mwen rete avèk bon konprann. Konsa, mwen fè jwenn konesans ak bon sans.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

Lakrent SENYÈ a se pou rayi mal, ansanm ak ògèy, awogans, ak yon bouch pevès.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

Konsèy ak bon sajès se pou mwen. Entèlijans se non mwen. Pouvwa se pa m.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

Akoz mwen, wa yo vin renye; e gouvènè yo fè dekrè lajistis.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

Akoz mwen, prens ak nòb yo pran pouvwa; tout moun ki fè jijman ki bon yo.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

Mwen renmen sila ki renmen m yo. Sila ki chache mwen ak dilijans yo va jwenn mwen.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

Richès ak lonè avèk m; richès k ap dire ak ladwati.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

Fwi mwen pi bon ke lò, menm lò pi. Rannman mwen pi bon ke pi bèl ajan an.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

Mwen mache nan ladwati, nan mitan wout lajistis yo,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

Pou m bay a sila ki renmen m, richès; pou m kab ranpli kès yo.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

SENYÈ a te posede m nan kòmansman travay pa Li; menm avan zèv ansyen Li yo.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

Depi nan etènite, mwen te etabli, depi nan kòmansman, depi nan tan pi ansyen mond lan.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

Lè potko gen pwofondè, mwen te fèt, lè pa t gen sous ki t ap bonbade dlo yo.

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

Avan mòn yo te poze, avan kolin yo, mwen te fèt;

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

pandan li potko fè tè a ak chan yo, ni premye grenn pousyè mond lan.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

Lè Li te etabli syèl yo, mwen te la, lè Li te trase yon sèk won fas a pwofondè a,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

lè Li te fè syèl yo anwo vin fèm, lè sous nan fon yo te vin etabli,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

lè Li te mete lizyè sou lanmè a pou dlo pa t vyole lòd Li, lè Li te make tras fondasyon tè a;

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

Nan tan sa a, mwen te akote Li, yon mèt ouvriye; epi, mwen te fè L plezi tout lajounen e te rejwi devan L tout tan,

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

Mwen t ap Rejwi nan mond Li a, e fè kè kontan nan fis a lòm yo.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

“Alò, pou sa, fis yo, koute mwen; paske beni se sila ki kenbe chemen mwen yo.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

Koute lenstriksyon pou ou vin saj e pa neglije l.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

Beni se moun ki koute mwen an, k ap veye chak jou nan pòtay mwen yo, k ap veye kote poto pòt kay mwen an.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

Paske sila ki twouve mwen an, jwenn lavi e resevwa lonè devan SENYÈ a.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.

Men sila ki peche kont mwen an, fè pwòp tèt li mal; tout sila ki rayi mwen yo, renmen lanmò.”