Ordspråksboken 8

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Voici la sagesse qui appelle, la raison qui élève la voix.

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Sur la cime des hauteurs qui bordent la route, au croisement des chemins, elle s’est postée.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

Dans le voisinage des portes qui conduisent dans la cité, à l’entrée des avenues, elle fait retentir ses apostrophes:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

"Mortels, c’est vous que j’appelle; fils de l’homme, c’est à vous que s’adresse ma voix.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

Niais, sachez le prix de la réflexion; sots, sachez le prix de l’intelligence.

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Ecoutez, car j’énonce de nobles vérités, et mes lèvres s’ouvrent pour des leçons de droiture.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

Oui, ma bouche ne profère que vérité, et mes lèvres ont horreur de l’impiété.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

Elles sont empreintes de droiture, toutes les paroles de ma bouche; en elles, rien d’équivoque ni de louche.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

Toutes sont loyales au gré de l’homme intelligent, et probes pour qui possède le savoir.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

Attachez à ma morale plus de prix qu’à l’argent, à la vraie connaissance plus qu’à l’or de choix.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

C’Est que la sagesse est plus précieuse que les perles: tous les biens réunis ne la valent point.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

Je suis la sagesse, en pleine possession de la réflexion; j’atteins la science des habiles conceptions.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

Craindre l’Eternel, c’est haïr le mal; l’orgueil et l’arrogance, le chemin du malfaiteur, la bouche perverse, voilà ce que je déteste.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

A moi les conseils, gage de succès; je suis l’intelligence, et la force est mon attribut.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

Par moi règnent les rois, et les princes fondent des lois de justice.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

Par moi gouvernent les grands et les nobles, tous ceux qui rendent la justice sur terre.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

J’Aime qui m’aime, et qui me cherche me trouve.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

Avec moi sont richesse et honneur, fortune durable et juste récompense.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

Mon fruit est meilleur que l’or et les métaux précieux, et mon produit que l’argent de choix.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

Je suis avec persévérance la voie de la justice, les sentiers de l’équité,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

en donnant à ceux qui m’aiment des biens en partage, en remplissant leurs trésors.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

L’Eternel me créa au début de son action, antérieurement à ses œuvres, dès l’origine des choses.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

Dès les temps antiques, je fus formée, tout au commencement, bien avant la naissance de la terre.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

II n’y avait pas encore d’océan quand je naquis, ni de sources chargées d’eaux.

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

Avant les montagnes plongeant dans les profondeurs, avant les coteaux, je fus douée de vie,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

avant que Dieu eût fait la terre et ses vastes espaces, la masse des glèbes du sol.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

Quand il affermit les cieux, j’étais là, et quand il traça un cercle autour de la surface de l’abîme;

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

quand il consolida les nuées dans les régions supérieures, quand jaillirent avec force les sources souterraines;

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

quand il imposa à la mer ses limites, empêchant les eaux d’enfreindre son ordre, et qu’il fixa les fondements de la terre.

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

Alors j’étais à ses côtés, habile ouvrière, dans un enchantement perpétuel, goûtant en sa présence des joies sans fin,

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

m’égayant sur son globe terrestre et faisant mes délices des fils de l’homme.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

Et maintenant, mes fils, écoutez-moi: heureux ceux qui suivent fidèlement mes voies!

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

Ecoutez la loi morale pour devenir sages, et ne la traitez pas avec mépris.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

Heureux l’homme qui m’obéit, en accourant à mes portes jour par jour et en observant les piliers sur lesquels s’ouvre ma demeure!

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

Car celui qui m’a trouvée a trouvé la vie et conquis la bienveillance de l’Eternel."

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.

Mais qui me manque se perd lui-même: me haïr, c’est aimer la mort!