Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Eikö viisaus kutsu, eikö taito anna äänensä kuulua?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Ylös kummuille, tien viereen, polkujen risteyksiin hän on asettunut.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Porttien pielissä, kaupungin portilla, oviaukoissa hän huutaa:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
"Teitä minä kutsun, miehet, ja ihmislapsille kaikuu minun ääneni.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Tulkaa, yksinkertaiset, mieleviksi; tulkaa järkeviksi, te tyhmät.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Kuulkaa, sillä jalosti minä puhun, ja avaan huuleni puhumaan, mikä oikein on;
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
sillä totuutta minun suuni haastaa, ja jumalattomuus on minun huulilleni kauhistus.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Vanhurskaat ovat minun suuni sanat kaikki, ei ole niissä mitään petollista, ei väärää.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Ne ovat kaikki oikeat ymmärtäväiselle, suorat niille, jotka löysivät tiedon.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Ottakaa minun kuritukseni, älkääkä hopeata, ja tieto ennen valituinta kultaa.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Sillä parempi on viisaus kuin helmet, eivät mitkään kalleudet vedä sille vertaa.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Minä, viisaus, olen perehtynyt mielevyyteen, olen löytänyt tiedon ja taidollisuuden.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Herran pelko on pahan vihaamista. Kopeutta ja ylpeyttä, pahaa tietä ja kavalaa suuta minä vihaan.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Minulla on neuvo ja neuvokkuus; minä olen ymmärrys, minulla on voima.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Minun avullani kuninkaat hallitsevat, ruhtinaat säädöksensä vanhurskaasti säätävät.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Minun avullani päämiehet vallitsevat ja ylhäiset, maan tuomarit kaikki.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Minä rakastan niitä, jotka minua rakastavat, ja jotka minua varhain etsivät, ne löytävät minut.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Minun tykönäni on rikkaus ja kunnia, ikivanha varallisuus ja vanhurskaus.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Minun hedelmäni on parempi kuin kulta, kuin puhtain kulta, minun antamani voitto valituinta hopeata parempi.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Minä vaellan vanhurskauden polkua, oikeuden teitten keskikohtaa,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
antaakseni niille, jotka minua rakastavat, pysyvän perinnön ja täyttääkseni heidän aarrekammionsa.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Herra loi minut töittensä esikoiseksi, ensimmäiseksi teoistaan, ennen aikojen alkua.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Iankaikkisuudesta minä olen asetettu olemaan, alusta asti, hamasta maan ikiajoista.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Ennenkuin syvyyksiä oli, synnyin minä, ennenkuin oli lähteitä, vedestä rikkaita.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Ennenkuin vuoret upotettiin paikoilleen, ennen kukkuloita, synnyin minä,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
kun hän ei vielä ollut tehnyt maata, ei mantua, ei maanpiirin tomujen alkuakaan.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Kun hän taivaat valmisti, olin minä siinä, kun hän veti piirin syvyyden pinnalle,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
kun hän teki vahvoiksi pilvet korkeudessa, kun syvyyden lähteet saivat voiman,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
kun hän merelle asetti sen rajat, että vedet eivät kävisi hänen käskynsä yli, kun hän vahvisti maan perustukset,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
silloin minä hänen sivullansa hoidokkina olin, ihastuksissani olin päivästä päivään ja leikitsin hänen edessänsä kaikin ajoin;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
leikitsin hänen maanpiirinsä päällä, ja ihastukseni olivat ihmislapset.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Siis te, lapset, kuulkaa minua; autuaat ne, jotka noudattavat minun teitäni!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Kuritusta kuulkaa, niin viisastutte; älkää sen antako mennä menojaan.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Autuas se ihminen, joka minua kuulee, valvoo minun ovillani päivästä päivään, vartioitsee minun ovieni pieliä!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Sillä joka minut löytää, löytää elämän ja saa Herran mielisuosion.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mutta joka menee minusta harhaan, saa vahingon sielullensa; kaikki, jotka minua vihaavat, rakastavat kuolemaa."
