Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ɖe nunya mele ɣli dom le ame yɔm oa? Ɖe gɔmesese mekɔ eƒe gbe dzi oa?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Etsi tsitre ɖe kɔkɔƒe siwo le mɔto la tame, afi si afɔmɔwo do go le.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Ele tsitre ɖe dua ƒe agbowo ƒe mɔ xa kple agbo la me le ɣli dom sesĩe be,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“O ŋutsuwo, miawoe mele ɣli dom na eye mekɔ nye gbe dzi na amegbetɔƒomea katã.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Mi bebewuwo, midze nunya; mi bometsilawo gɔmesese nesu mia si.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Miɖo to elabena nya xɔasiwo le asinye be magblɔ; meke nye nu be magblɔ nu si le dzɔdzɔe.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Nye nu gblɔa nu si le eteƒe, elabena nye nuyi tsri vɔ̃ɖivɔ̃ɖi.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Nye numenyawo katã le dzɔdzɔe; ɖeke meglɔ̃ alo nye ayemenya o.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Wo katã le dzɔdzɔe na ame si si sidzedze le; fɔɖiɖi mele wo ŋu na ame siwo si gɔmesese le o.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Tia nye amehehe ɖe klosalo teƒe kple nye gɔmesese ɖe sika nyuitɔ teƒe
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
elabena nunya xɔ asi wu adzagba eye nu siwo dim wò dzi le la ƒe ɖeke mesɔ kplii o.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Nye, nunya kple ŋuɖɔɖoe nɔa teƒe ɖeka; gɔmesese kple sidzedze le asinye.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Yehowa vɔvɔ̃e nye be nàlé fu vɔ̃, eya ta metsri dada kple ɖokuidodoɖedzi, agbe baɖa nɔnɔ kple nya dzodzrowo gbɔgblɔ.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Tɔnyee nye aɖaŋudede kple afia nyui tsotso, gɔmesese kple ŋusẽ le asinye.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Dzinyee fiawo tona ɖua fia eye dziɖulawo dea se siwo le dzɔdzɔe.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Dzinyee dumegãwo tona kplɔa du eye nenema kee nye bubume siwo le dzi ɖum le anyigba dzi.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Melɔ̃a ame siwo lɔ̃am eye ame siwo diam la kpɔam.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Hotsui kple bubu bɔ ɖe asinye, nenema kee nye kesinɔnu siwo megblẽna o kple dzidzedze.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Nye kutsetse nyo wu sika nyuitɔ, eye nu si dona tso menye la ƒo klosalo nyuitɔ ta sãa.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Mezɔna le dzɔdzɔenyenye ƒe mɔ dzi kple nuteƒewɔwɔ ƒe toƒewo,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
eye mekɔa kesinɔnu ɖe ame siwo lɔ̃am la dzi, henana woƒe nudzraɖoƒewo gbagbana.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Yehowa dzim abe eƒe nuwɔwɔwo ƒe ŋgɔgbetɔ ene, hafi wòava wɔ nuwo le blema.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Etɔ asi dzinye tso mavɔ me ke, tso gɔmedzedzea me, hafi xexea me nava dzɔ.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Wodzim esime atsiaƒuwo menɔ anyi o, eye vudo siwo dzia tsi fũu la hã menɔ anyi o.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Hafi woatsɔ towo ada ɖe woƒe nɔƒewo, eye togbɛwo nadzɔ la, nye la, wodzim xoxo.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Hafi wòava wɔ anyigba alo gbegbe alo anyigbadziʋuʋudediwo gɔ̃ hã la, wodzim xoxo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Menɔ afi ma hafi wòtsɔ dziƒowo ɖo wo nɔƒe eye wòdzidze dzite da ɖe gogloƒewo tame.
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Esi wòɖo lilikpowo ɖe dziƒo, eye wòli ke tɔ goglowo ƒe dzɔtsoƒe,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
esi wòɖo liƒo na atsiaƒu be eƒe tsiwo magbɔ teƒe si wòde se be woase la dzi o eye wòɖo anyigba gɔme la, medzɔ xoxo.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Ale menye aɖaŋudɔwɔla nɔ eƒe axadzi, dzidzɔ yɔ menye gbe sia gbe eye metsoa aseye le eŋkume ɣe sia ɣi.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Medzɔ dzi le eƒe xexe blibo la me eye amegbetɔwo ƒe nu do dzidzɔ nam.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Eya ta, azɔ la, mi vinyewo, miɖo tom; woayra ame siwo lé nye mɔwo me ɖe asi.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Ɖo to nye sededewo eye nàdze nunya, mègado tokue o.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Woayra ame si ɖoa tom, nɔa ŋudzɔ le nye ʋɔtru nu gbe sia gbe eye wòlalana le nye kpui nu
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
elabena ame si ke ɖe ŋutinye la, ke ɖe agbe ŋu eye wòxɔa amenuveve tso Yehowa gbɔ.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Ke ame si mete ŋu ke ɖe ŋutinye o la, wɔa nu vevi eɖokui eye ame siwo katã léa fum la lɔ̃a ku.”
