Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Doth not wisdom cry aloud, And understanding put forth her voice?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Upon the top of the high places, By the wayside, In the cross-ways, She taketh her station.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
By the side of the gates, In the entrance of the city, In the approaches to the doors, she crieth aloud.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“To you, O men! do I call, And my voice is to the sons of men!
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
O ye simple ones! learn wisdom, And ye fools, be ye of an understanding heart!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Hear, for I speak excellent things, And my lips utter that which is right.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
For my mouth speaketh truth, And wickedness is an abomination to my lips.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
All the words of my mouth are in uprightness; There is nothing crooked or deceitful in them;
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
They are all plain to the man of understanding, And right to those who find knowledge.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Receive my instruction, and not silver. And knowledge rather than choice gold!
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
For wisdom is better than pearls, And no precious things are to be compared with her.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“I, wisdom, dwell with prudence, And find out the knowledge of sagacious counsels.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
The fear of the LORD is to hate evil; Pride, and arrogance, and the evil way, And the deceitful mouth, do I hate.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Counsel is mine, and sound reason; I am understanding; I have strength.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
By me kings reign, And princes decree justice.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
By me princes rule, And nobles, even all the judges of the earth.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
I love them that love me, And they who seek me early shall find me.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Riches and honor are with me; Yea, durable riches and prosperity.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
My fruit is better than gold, yea, than fine gold. And my revenue than choice silver.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
I walk in the way of righteousness, In the midst of the paths of equity.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
I cause those who love me to possess substance; Yea, I fill their treasuries.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“The LORD created me, the firstling of his course, Before his works, of old;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
I was anointed from everlasting, From the beginning, even before the earth was made.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
When as yet there were no deeps, I was brought forth. When there were no springs, abounding with water.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Before the mountains were settled, Yea, before the hills, I was brought forth;
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Ere yet he had made the land and the wastes, And the first of the clods of the earth.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
When he framed the heavens, I was there; When he drew a circle upon the face of the deep;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
When he made firm the sky above, And the fountains of the deep rushed forth;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
When he gave to the sea its bounds, that the waters should not pass their border; When he marked out the foundations of the earth, —
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Then was I by him as a master-builder; I was his delight day by day, Exulting before him at all times;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Exulting in the habitable part of his earth, And my delight was with the sons of men.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Now, therefore, ye children, hearken to me! For happy are they who keep my ways!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Hear instruction, and be wise! Yea, reject it not!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Happy the man who hearkeneth to me, Who watcheth day by day at my gates, Who waiteth at the posts of my doors;
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
For he that findeth me findeth life, And obtaineth favor from the LORD;
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
But he who misseth me doeth violence to himself; All they who hate me love death.”
