Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Lungangnae ni a kaw teh, thaipanueknae ni a lawk a cai sak nahoehmaw.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Monsom vah tahungnae a sak teh, lam teng hoi lamtalawi koe ouk a kangdue.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Khopui kâennae longkha koehoi, kâennae thonaw koevah, kacaipounglah a oung.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Oe, taminaw, nangmouh hah na kaw awh. Ka lawk hah taminaw hane doeh.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Oe kamawngrame, lungangnae hah thaipanuek awh. Nangmouh tamipathunaw thaipanueknae lungthin tawn awh haw.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Thai awh haw, kahawi poung e hah ka dei vaiteh, ka pahni dawk hoi ka tâcawt e teh, kalan e han doeh.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Bangkongtetpawiteh, ka pahni ni lawkkatang a dei han, thoenae teh ka pahni hanelah panuet a tho.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ka pahni hoi ka dei e lawk pueng teh, lannae doeh. Kâcawngmet e hoi ka longkawi e awm hoeh.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Kathaipanueknaw hanelah a kamceng teh, panuenae katawnnaw hanelah a lan.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Tangka hlak kaie cangkhainae hah dâw awh. Sui kahawi hlak panuenae heh kârawi awh.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Bangkongtetpawiteh, lungangnae teh Rubies talung hlak ahawihnawn. Ngai kawi e hno pueng hoi hote hno hah bangnue thai mahoeh.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Kai, lungangnae teh lungang laihoi ka o. Panuinae hoi poukthainae hai ka tawn.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
BAWIPA taki e teh yon hmuhma e doeh. Kâoupnae hoi kaisuenae, yonnae lamthung hoi lawk kalan deihoehnae pahninaw heh ka hmuhma.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Kâpankhainae hoi lungangnae katang hateh, kaie naw doeh. Thaipanueknae lah ka o teh thaonae ka tawn.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Kai pawlawk hoi siangpahrangnaw ni a uk awh teh, ukkungnaw ni kalan lah laidei ouk a tâtueng awh.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Kai pawlawk hoi ukkungnaw hoi tami kalennaw hoi bari kaawmnaw hoi talai van e lawkcengkung pueng ni uknae kâ a tawn awh.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Kai lungpataw e teh, kai ni ka lungpataw van, atangcalah na katawngnaw ni na hmu awh han.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Tawntanae hoi barinae teh kai koe kaawm e naw doeh. Kangning e tawntanae hoi lannae doeh.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Kaie a paw teh sui hlak hai ahawihnawn. Bokheiyah, sui kathoung hlak hai ahawihnawn. Hahoi ka hmu e hnopai teh, kahawi e ngun hlak hai ahawihnawn.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Lannae hoi kângingnae lamthung lungui vah ka cei.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Hottelah, kai lungpataw naw koe hnopai tabu dawk, hno akawi nahanlah hnopai ka coe sak han.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
BAWIPA ni a kamtawng lahun nahoi, ayan e thaw a tawk hoehnahlan vah, yo na tawn toe.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Talai ao hoehnahlan hoi a kamtawng hoehnahlan vah, a yungyoe caksak lah ka o toe.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Kadungpoung e talî ao hoehnahlan hoi, tuinaw pueng a tâco hoehnahlan vah, yo ka tâco toe.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Talai hoi vaiphu ao hoehnahlan, talai hoi ramnaw a sak hoehnahlan,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Montamnaw ao hoehnahlan vah, yo ka tâco toe.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Kalvannaw a rakueng lahun navah, yo ka o toe. Kadungpoung e talî dawk e kâheinae a sak navah,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Kalvan e tâmai a yam sak navah, kadungpoung e talî, ka lawng e palang, tha a poe navah,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Tui ni a kâpoelawk a ek hoeh nahanlah, talîpui hanelah a langri a khuen pouh navah, talai du a ung navah,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Kai teh kawk e capa patetlah ama koe ka o teh, pout laipalah ama lung kahawi sakkung lah ka o. A hmalah ka konawm.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
O nahanelah a sak e talai ni, ka konawm sak, taminaw ni ka ko hoe a nawm sak.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Hatdawkvah, ka canaw, atu ka lawk thai awh haw. Bangkongtetpawiteh, ka lamthung kadawnnaw teh tami yaw kahawi e lah ao awh.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Cangkhainae heh thai awh nateh, lungang awh haw, banglah noutna laipalah awm hanh awh.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Hnin tangkuem kaie longkha koehoi na ring teh, takhang koehoi na ngaihawi. Ka lawk ka ngâi e teh, tami yaw kahawi e doeh.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Bangkongtetpawiteh, kai na kahmawt e pueng teh hringnae ka hmawt e lah ao. BAWIPA ni ngaikhainae hai ouk a hmu awh.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Hatei, kai dawk yonnae kasaknaw ni amae hringnae a raphoe teh, na ka maithoe e pueng teh duenae ka lungpataw naw doeh.
