< Ordspråksboken 8 >

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Kodi nzeru sikuyitana? Kodi nzeru yomvetsa zinthu sinakweze mawu ake?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Nzeru imayima pa zitunda mʼmbali mwa njira, imayima pa mphambano ya misewu.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Imafuwula pafupi ndi zipata zolowera mu mzinda, pa makomo olowera imafuwula kuti,
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Inu anthu, ndikuyitana inu; ndikuyitanatu anthu onse.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Inu amene simudziwa kanthunu khalani ochenjera; inu amene ndi opusa, khalani ndi mtima womvetsa zinthu.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Mverani, pakuti ndikukuwuzani zinthu zofunika kwambiri; ndatsekula pakamwa panga ndipo payankhula zolungama.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Pakamwa panga pamayankhula zoona ndimanyansidwa ndi kuyankhula zoyipa.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Mawu onse a pakamwa panga ndi olungama; mʼmawu angawo mulibe zokhotakhota kapena zopotoka.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Kwa anthu ozindikira, mawu anga onse ndi woona; kwa anthu amene ali ndi nzeru zomvetsa zinthu, mawu angawo ndi okhoza.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Landirani malangizo anga mʼmalo mwa siliva, nzeru zomvetsa zinthu mʼmalo mwa golide wabwino.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Paja nzeru ndi yabwino kwambiri kuposa miyala yamtengowapatali, ndipo zonse zimene ungazifune sizingafanane ndi nzeru.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Ine nzeru, ndimakhala pamodzi ndi kuchenjera. Ine ndimadziwa zinthu ndiponso ndimalingalira zinthu bwino.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Kuopa Yehova ndiko kudana ndi zoyipa. Ine ndimadana ndi kunyada, kudzitama, kuchita zoyipa, ndiponso kuyankhula zonyenga.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Ndine mwini uphungu ndi maganizo abwino; ndili ndi nzeru yomvetsa zinthu ndiponso mphamvu.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Ndine amene ndimathandiza mafumu kulamulira. Ndimawathandiza olamulira kukhazikitsa malamulo olungama.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Ndine amene ndimathandiza akalonga polamula. Ndinenso amene ndimathandiza akuluakulu onse kulamulira bwino dziko.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ndimakonda amene amandikonda, ndipo amene amandifunafuna amandipeza.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Ine ndili ndi chuma ndi ulemu, chuma ndi kupindula pa ntchito kokhazikika.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Chipatso changa ndi chabwino kuposa golide, ngakhale golide wosalala; zimene ine ndimabereka zimaposa siliva wabwino kwambiri.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ndimachita zinthu zolungama. Ine sindipatuka mʼnjira za chilungamo.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Ndimapereka chuma kwa amene amandikonda ndi kudzaza nyumba zawo zosungiramo chuma.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Yehova anandilenga ine nzeru monga ntchito yake yoyamba. Mwa ntchito zake zakalekale yoyamba ndinali ine.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Ndinapangidwa kalekalelo, pachiyambi penipeni dziko lapansi lisanalengedwe.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nyanja, akasupe odzaza ndi madzi, zonsezi kulibe pamene ine ndinkabadwa.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Mapiri asanakhazikitsidwe pa malo awo, mapiri angʼonoangʼono asanakhalepo, ine ndinali nditabadwa kale,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
lisanalengedwe dziko lapansi ndi minda yake; lisanalengedwe dothi loyamba la dziko lapansi.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Ine ndinalipo pamene Yehova ankakhazikitsa mlengalenga, pamene ankalemba malire a nyanja yozama,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
pamene anakhazikitsa mitambo ya mlengalenga ndi kukhazikitsa akasupe a madzi ozama,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
pamene anayikira nyanja malire kuti madzi asadutse malirewo, ndiponso pamene ankayika malire a dziko lapansi.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Tsono ine ndinali pambali pake ngati mmisiri; ndikumukondweretsa tsiku ndi tsiku, kusangalala nthawi zonse pamaso pake.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Ndinkasangalala ndi dziko lake lonse ndiponso kumakondwera nawo anthu onse.”
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Ndiye tsono ana inu, ndimvereni; odala anthu amene amasunga njira zanga.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Mverani malangizo anga kuti mukhale ndi nzeru; musanyozere mawu anga.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Wodala munthu amene amandimvera, amene amakhala pa khomo panga tsiku ndi tsiku, kudikirira pa chitseko changa.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Paja aliyense amene apeza ine wapeza moyo ndipo Yehova amamukomera mtima.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Koma amene alephera kundipeza, amadzipweteka yekha; onse amene amandida amakonda imfa.”

< Ordspråksboken 8 >