Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Məgər hikmət çağırmırmı, Məgər dərrakə səsləmirmi
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Uca yerlərdə, yol kənarında, Yollar ayrıcında dayanıb?
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Darvazaların yanında, şəhərin qarşısında, Qapıların kandarında çağırır:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
«Ey insanlar, mən sizi səsləyirəm, Ey bəşər övladları, sizə xitab edirəm.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Ey cahillər, uzaqgörən olun, Ey axmaqlar, ağıllanın.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Dinləyin, əla şeylərdən danışıram, Dilimdən düz sözlər çıxır.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Ağzım həqiqət söyləyir, Dilim şərdən iyrənir.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ağzımdan yalnız salehlik sözləri çıxır, Sözlərimdə nə əyrilik, nə də ki yalan var.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Anlayanlar üçün hər şey aydındır, Bilik qazananlar üçün bu bir həqiqətdir.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Gümüşü yox, tərbiyəmi qəbul edin, Saf qızıldan çox biliyi seçin.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Çünki hikmət yaqutdan qiymətlidir, İnsanın könlü istəyən şeylər ona tay deyil.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Mən hikmətəm, uzaqgörənlik məndə məskən salıb, Biliyi, dərrakəni tapmışam.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Rəbb qorxusu pisliyə nifrət etməkdir, Lovğalığa, təkəbbürə, pis yola, Hiyləli dilə nifrət edərəm.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Nəsihət, sağlam şüur mənimdir, İdrak mənəm, qüvvəm var.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Mənim vasitəmlə şahlar hökmranlıq edir, Hökmdarlar ədalətli fərman verir.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Ədalətli hakim olan bütün başçılar və əsilzadələr Mənim vasitəmlə hökm verir.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Məni sevənləri sevirəm, Məni səylə axtaran tapır.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Sərvət və şərəf, Dağılmaz var-dövlət və salehlik yanımdadır.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Barım qızıldan, saf qızıldan dəyərlidir, Bəhərim gümüşdən qiymətlidir.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Mən salehlik yolunda, Ədalət yollarının ortasında gəzərəm.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Məni sevənləri sərvətə çatdıraram, Xəzinələrini dolduraram.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Rəbb Öz yolunun başlanğıcında, Hər işindən əvvəl mənə malik oldu.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Yaradılışın əzəlindən, Dünya yaranmazdan əvvəl mən var idim.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Dərin sular olmazdan əvvəl, Bol sulu çeşmələr olmazdan əvvəl doğulmuşam.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Dağlar yaradılmazdan əvvəl, Təpələr mövcud olmazdan əvvəl təvəllüd tapmışam.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Rəbb dünyanı, çölü-düzü, torpaqları yaradanda,
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Göyləri yaradanda, Dərinliyin üzü üstündə bir dairə çəkəndə,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Buludları yuxarıda yerləşdirəndə, Dərinlikdə bulaqları bağlayanda,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Sular əmrindən çıxmasın deyə dənizə sədd çəkəndə, Yerin bünövrələrini təyin edəndə
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Rəbbin yanında memar idim. Hər gün fərəhlənirdim, Hüzurunda həmişə sevinirdim.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Yaratdığı aləmə görə sevinirdim, Bəşər övladlarına görə fərəhlənirdim.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
İndi, ey övladlar, mənə qulaq asın: Yoluma bağlı qalan nə bəxtiyardır!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Verdiyim tərbiyəyə qulaq asın, Hikmət alın, onu bir tərəfə atmayın.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Mənə qulaq asan, Hər gün darvazalarım qarşısında duran, Qapılarımda dayanıb gözləyən nə bəxtiyardır!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Çünki məni tapan həyat tapar, Rəbbi razı salar.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Məni əldən verən canına qəsd edər, Mənə nifrət edənlərin hamısı ölümü sevər».
