Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Hijo mío, guarda mis palabras. Guarda mis mandamientos dentro de ti.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
¡Guarda mis mandamientos y vive! Guarda mi enseñanza como la niña de tus ojos.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Átalos en los dedos. Escríbelos en la tabla de tu corazón.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Dile a la sabiduría: “Eres mi hermana”. Llama a la comprensión de tu pariente,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
para que te alejen de la mujer extraña, de la extranjera que halaga con sus palabras.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Pues en la ventana de mi casa, Miré a través de mi celosía.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Vi entre los simples. Distinguí entre los jóvenes a un joven vacío de entendimiento,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
pasando por la calle cerca de su esquina, se dirigió a su casa,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
en el crepúsculo, en la tarde del día, en medio de la noche y en la oscuridad.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
He aquí que le salió al encuentro una mujer con atuendo de prostituta, y con astucia.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Es ruidosa y desafiante. Sus pies no se quedan en su casa.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Ahora está en las calles, ahora en las plazas, y acechando en cada esquina.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Entonces ella lo agarró y lo besó. Con una cara impúdica le dijo:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Los sacrificios de ofrendas de paz están conmigo. Hoy he pagado mis votos.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Por eso salí a tu encuentro, para buscar diligentemente tu rostro, y te he encontrado.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
He extendido mi sofá con alfombras de tapiz, con telas rayadas del hilo de Egipto.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
He perfumado mi cama con mirra, áloe y canela.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Ven, vamos a saciarnos de amor hasta la mañana. Consolémonos con el amor.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Porque mi marido no está en casa. Ha hecho un largo viaje.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Se ha llevado una bolsa de dinero. Volverá a casa con la luna llena”.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Con palabras persuasivas, ella lo desvió. Con el halago de sus labios, lo sedujo.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
La siguió inmediatamente, como un buey va al matadero, como un tonto que se mete en un lazo.
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Hasta que una flecha le atraviese el hígado, como un pájaro se apresura a la trampa, y no sabe que le costará la vida.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Ahora, pues, hijos, escuchadme. Presta atención a las palabras de mi boca.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
No dejes que tu corazón se vuelva hacia sus caminos. No te desvíes de sus caminos,
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
porque ha arrojado muchos heridos. Sí, todos sus muertos son un poderoso ejército.
