Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Figliuol mio, guarda i miei detti, E riponi appo te i miei comandamenti.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Guarda i miei comandamenti, e tu viverai; E [guarda] il mio insegnamento, come la pupilla degli occhi tuoi.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Legateli alle dita, Scrivili in su la tavola del tuo cuore.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Di' alla sapienza: Tu [sei] mia sorella; E chiama la prudenza [tua] parente;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Acciocchè esse ti guardino dalla donna straniera, Dalla forestiera che parla vezzosamente.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Perciocchè io riguardava [una volta] per la finestra della mia casa, Per li miei cancelli;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
E vidi tra gli scempi, [E] scorsi tra i fanciulli, un giovanetto scemo di senno;
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Il qual passava per la strada, presso al cantone [della casa] d'una tal donna; E camminava traendo alla casa di essa;
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
In su la sera, in sul vespro del dì. In su l'imbrunire ed oscurar della notte;
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Ed ecco, una donna gli [venne] incontro, In assetto da meretrice, e cauta d'animo;
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Strepitosa, e sviata; I cui piedi non si fermavano in casa;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Essendo ora fuori, or per le piazze; E stando agli agguati presso ad ogni cantone.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Ed essa lo prese, e lo baciò, E sfacciatamente gli disse:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Io avea sopra me [il voto di] sacrificii da render grazie; Oggi ho pagati i miei voti.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Però ti sono uscita incontro, Per cercarti, e ti ho trovato.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Io ho acconcio il mio letto con capoletti Di lavoro figurato a cordicelle [di fil] di Egitto.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Io ho profumato il mio letto Con mirra, con aloe, e con cinnamomo.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Vieni, inebbriamoci d'amori infino alla mattina, Sollaziamoci in amorosi piaceri.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Perciocchè il marito non [è] in casa sua; Egli è andato in viaggio lontano;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Egli ha preso in mano un sacchetto di danari; Egli ritornerà a casa sua a nuova luna.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Ella lo piegò con le molte sue lusinghe, E lo sospinse con la dolcezza delle sue labbra.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
[Ed] egli andò dietro a lei subitamente, Come il bue viene al macello, E come i ceppi [son] per gastigamento dello stolto;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Come l'uccello si affretta al laccio, Senza sapere che è contro alla vita sua, Finchè la saetta gli trafigga il fegato.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Ora dunque, figliuoli, ascoltatemi, Ed attendete a' detti della mia bocca.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Il cuor tuo non dichini alle vie d'una tal donna; Non isviarti ne' suoi sentieri.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Perciocchè ella ne ha fatti cader molti uccisi; E pur tutti coloro ch'ella ha morti [eran] possenti.
