Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Fiam, őrizd meg mondásaimat és parancsaimat rejtsd el magadnál.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Őrizd meg parancsaimat, hogy élj és tanomat, mint szemeid fényét.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Kösd azokat ujjaidra, írjad azokat szíved táblájára.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Mondd a bölcsességnek: nővérem vagy, s rokonnak nevezd az értelmességet;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
hogy megőrizzen idegen asszonytól, idegen nőtől, ki simává tette beszédjét.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Mert házam ablakán, rácsozatomon át tekintettem ki.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Ekkor láttam az együgyűek között, észre vettem a fiúk közt egy esztelen ifjút:
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
elhalad az utczán annak szöglete mellett és a házához menő úton lépdel,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
szürkületkor, a nap estéjén, éj sötétségében és homályban.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
S íme elejébe egy asszony, parázna ruhájú és álnok szívű;
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
zajongó ő és csapongó, házában nem nyugosznak lábai:
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
egyszer az utczán, másszor piaczokon, minden szöglet mellett leselkedik.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Megragadja őt, megcsókolja őt, szemérmetlen arczczal mondja neki:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Békeáldozatokkal tartozom, ma megfizettem fogadalmaimat;
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
azért jöttem ki elédbe, hogy fölkeressem színedet, és megtaláltalak.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Takarókkal takartam le nyoszolyámat, egyiptomi tarka szövettel;
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
behintettem fekvőhelyemet myrrhával, aloéval s fahéjjal.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Jöjj! ittasodjunk szeretettel reggelig, enyelegjünk szerelemben.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Mert nincs otthon a férfi, útra ment messzire;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
a pénzes zacskót kezébe vette, holdtölte napjára fog haza jönni.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Elhajlította őt sok rábeszélésével, ajkai simaságával eltántorítja.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Megy utána hirtelen, mint ökör, mely a levágásra megyen, s mint békóban fenyítéséhez az oktalan;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
mígnem nyíl fúrja át máját, a mint madár siet a tőrhöz, s nem tudja, hogy életébe kerül.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Most tehát, fiúk, hallgassatok reám s figyeljetek szájam mondásaira:
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
ne térjen az ő utjaira szíved, ne tévelyegj ösvényein;
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
mert sokan vannak a megöltek, kiket elejtett, és számosak mind a meggyilkoltjai.
