< Ordspråksboken 7 >

1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
E KUU keiki e, e malama oe i ka'u mau olelo, E waiho pu hoi i ka'u kauoha me oe.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
E malama oe i ka'u kauoha i ola oe, A me ko'u kanawai hoi, e like me ke kii onohi o kou mau maka.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
E hawele oe ia mau mea ma kou mau manamanalima, E kakau hoi ia mau mea ma ka papa o kou naau.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
E i ae oe i ka naauao, O oe no ko'u kaikuwahine; E kapa aku oe i ka ike, he hoalauna:
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
I malamaia oe i ka wahine e, I ka malihini hoi i hoomalimali mai me kana olelo.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
No ka mea, ma ka puka o ko'u hale, Ma ko'u puka makani, nana aku la au;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Ike iho la au iwaena o ka poe noonoo ole, Ike iho la hoi au mawaena o ka poe opiopio, I kekahi kanaka ui manao ole.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Hele ae la ia ma ke ala e kokoke ana i kona huina, Hele ae la oia ma ke kuamoo e hiki aku ai i kona hale;
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
I ke ahiahi, i ka napoo ana o ka la, I ke aumoe, i ka poeleele;
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Aia hoi, halawai pu me ia kekahi wahine, Ua kahiko hookamakama ia; Ua maalea kona naau.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
He walaau kona a me ka hoolohe ole, Aole noho kona mau wawae ma kona hale iho.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
I kekahi wa mawaho oia, I kekahi wa ae ma ke alanui, A hoohalua oia ma na huina a pau.)
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Apo iho la kela ia ia a honi iho la, a Me ka maka hilahila ole, i aku la ia ia,
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
He mau mohai aloha ko'u; I keia la no, mohai aku la au i ka'u mea i hoohiki ai
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Nolaila, i hele mai nei au e halawai me oe, E imi hoi ia oe, a ua loaa iho nei.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Hohola iho la au i ko'u wahi moe me ke kapa, Me ke kapa onionio hoi mai Aigapita mai
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Kopipi iho la au i ko'u wahi moe I ka mura, a me ka aloe, a me ke kinamona.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Ina kaua i maona i ke aloha a hiki i kakahiaka, E lealea kaua i ke aloha.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
No ka mea, o ke kane, aole ia ma kona hale, Ua hele oia ma kahi loihi e aku.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Lawe oia i ka eke kala ma kona lima, A piha ka mahina, alaila, e hoi mai oia i kona hale.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Ua paa kela i ka nui o kana olelo maalea; Ua lilo hoi oia i ka malimali ana o kona mau leheiehe.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Ukali koke oia mahope ona, E like me ka hele ana o ka bipi i kona wahi e maka ai; E like hoi me ka naaopo i hoopaiia mai ma ka laau kupee;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
A o aku la ka pua i kona ake, E like me ka lele ana o ka manu i ke pahele, Aole ona ike no kona oia ia.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Ano la, e na keiki, e hoolohe mai ia'u. E maliu mai oukou i ka olelo a ko'u waha.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Mai huli ae kou naau ma kona aoao; Mai hele hewa oe ma kona alanui.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
No ka mea, manomano ka poe i hina ia ia me ka eha, Na mea ikaika hoi, ua pau ia ia i ka make.
27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar. (Sheol h7585)
Ma kona hale ke ala e hiki ai i ka po, E iho ana ilalo i ka make. (Sheol h7585)

< Ordspråksboken 7 >