< Ordspråksboken 7 >

1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Mein Sohn, behalte meine Reden! Bei dir verwahr, was ich dich heiße!
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Bewahr dir meine Vorschriften, so wirst du leben, und meine Weisung wie den Augapfel!
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind sie an deine Finger! Auf deines Herzens Tafel schreibe sie!
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Zur Weisheit sprich: "Du bist mir Schwester", nenn Einsicht deine Freundin,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
auf daß sie dich vor einem andere Weib bewahre, vor einer Fremden, die einschmeichelnd redet!
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Durchs Fenster meines Hauses, durchs Gitter schaute ich hinaus.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Da sah ich einen Jüngling bei den noch Unerfahrenen, bemerkte bei den jungen Leuten einen Unvorsichtigen,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
der auf der Gasse nahe einer Ecke ging und in der Richtung meines Hauses schritt
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
in Dämmerung, am Abende des Tags, in stiller Nachtzeit, in der Dunkelheit.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Da tritt auf einmal ihm das Weib entgegen im Dirnenanzug mit geschnürter Brust.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Unruhig trieb sie sich herum; zu Hause hatten ihre Füße keine Ruhe.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Ein Schritt jetzt auf die Straße und auf den Markt ein Schritt; sie lauerte an jeder Ecke.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Jetzt hascht sie ihn, küßt ihn; mit frecher Miene redet sie ihn an:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
"Schlachtopfer darzubringen, lag mir ob; ich habe heute mein Gelübde nun entrichtet.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Deswegen bin ich ausgegangen, um dich zu suchen. Ich habe dich gefunden.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Mit Decken habe ich bedeckt mein Lager, mit buntem Linnen aus Ägypten.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Mit Myrrhen habe ich besprengt mein Lager, mit Aloë und Zimtgewürz.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
So komm! Wir wollen bis zum Morgen an der Liebe uns berauschen, in Liebe uns genießen.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Der Mann ist nicht daheim; er zog auf Reisen in die Ferne.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Er nahm den Beutel samt dem Gelde mit sich; am Vollmondstag erst kehrt er wieder heim."
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
So bringt sie ihn herum durch ihr verführerisches Reden und reißt ihn fort durch ihre glatten Lippen.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Er folgt ihr nach, der Harmlose, gleich einem Stier, den man zur Schlachtbank führt, gleich einem Hund zum Stricke,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
gleich einem Hirsch dahin, wo ihm ein Pfeil die Leber spaltet, gleich einem Vogel, der zur Schlinge eilt, und merkt es nicht, daß es sein Leben gilt.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Nun, Söhne, horcht auf mich! Auf meines Mundes Reden merket!
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Laß nicht dein Herz zu ihren Wegen biegen! Verirr dich nicht auf ihre Steige!
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Denn viel sind der Erschlagenen, die sie gefällt, und viele sind's, die sie gemordet.
27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar. (Sheol h7585)
Die Wege, die zu ihrem Hause führen, sind Wege zu der Unterwelt. Sie führen zu des Todes Kammern. (Sheol h7585)

< Ordspråksboken 7 >