Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Keep my commandments and live; and my law as the apple of thine eye.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind them upon thy fingers; write them upon the table of thine heart.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding [thy] kinswoman:
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
That they may keep thee from the strange woman, from the stranger which flattereth with her words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For at the window of my house I looked forth through my lattice;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
And I beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Passing through the street near her corner, and he went the way to her house;
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
In the twilight, in the evening of the day, in the blackness of night and the darkness.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And, behold, there met him a woman with the attire of an harlot, and wily of heart.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
She is clamorous, and wilful; her feet abide not in her house:
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Now she is in the streets, now in the broad places, and lieth in wait at every corner.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
So she caught him, and kissed him, [and] with an impudent face she said unto him:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Sacrifices of peace offerings are with me; this day have I paid my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore came I forth to meet thee, diligently to seek thy face, and I have found thee.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have spread my couch with carpets of tapestry, with striped cloths of the yarn of Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, let us take our fill of love until the morning; let us solace ourselves with loves.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For the goodman is not at home, he is gone a long journey:
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
He hath taken a bag of money with him; he will come home at the full moon.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
With her much fair speech she causeth him to yield, with the flattering of her lips she forceth him away.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
He goeth after her straightway, as an ox goeth to the slaughter, or as fetters to the correction of the fool;
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Till an arrow strike through his liver; as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for his life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Now therefore, [my] sons, hearken unto me, and attend to the words of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Let not thine heart decline to her ways, go not astray in her paths.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For she hath cast down many wounded: yea, all her slain are a mighty host.
