Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son, keep my words. Lay up my mitzvot ·instructions· within you.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Obey my mitzvot ·instructions· and live! Guard my teaching as the apple of your eye.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind them on your fingers. Write them on the tablet of your heart.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Tell wisdom, “You are my sister.” Call understanding your relative,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
that they may keep you from the strange woman, from the foreigner who flatters with her words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For at the window of my house, I looked out through my lattice.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
I saw among the simple ones. I discerned among the youths a young man void of understanding,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
passing through the street near her corner, he went the way to her house,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
in the twilight, in the evening of the day, in the middle of the night and in the darkness.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Behold, there a woman met him with the attire of a prostitute, and with crafty intent.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
She is loud and defiant. Her feet don’t stay in her house.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Now she is in the streets, now in the squares, and lurking at every corner.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
So she caught him, and kissed him. With an impudent face she said to him:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Sacrifices of peace offerings are with me. Today I have paid my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore I came out to meet you, to diligently seek your face, and I have found you.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have spread my couch with carpets of tapestry, with striped cloths of the yarn of Egypt [Abode of slavery].
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, let’s take our fill of dod ·loving· until the morning. Let’s solace ourselves with loving.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For my husband is not at home. He has gone on a long journey.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
He has taken a bag of money with him. He will come home at the full moon.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
With persuasive words, she led him astray. With the flattering of her lips, she seduced him.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
He followed her immediately, as an ox goes to the slaughter, as a fool stepping into a noose.
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Until an arrow strikes through his liver, as a bird hurries to the snare, and does not know that it will cost his life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Now therefore, sons, sh'ma ·hear obey· me. Pay attention to the words of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Don’t let your heart turn to her ways. Don’t go astray in her paths,
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
for she has thrown down many wounded. Yes, all her slain are a mighty army.
