Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son, keep my words, And treasure up my commandments with thee!
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Keep my commandments and live! Yea, my teaching, as the apple of thine eye!
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind them upon thy fingers, Write them upon the tablet of thy heart!
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Say unto wisdom, “Thou art my sister!” And call understanding thy near acquaintance;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
That they may keep thee from the wife of another, From the stranger, that useth smooth words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For through the window of my house, Through the lattice I was looking forth,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
And I saw among the simple ones, I discerned among the youths, A young man void of understanding.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
He was passing through the street near her corner, And was going the way to her house,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
At twilight, in the evening, At midnight, yea, in the thick darkness.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And, behold, a woman met him, In the attire of a harlot, and subtle of heart, —
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
One noisy and unruly, Whose feet abide not in her house;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Who is now in the streets, now in the broad places, And lurketh near every corner.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
She caught hold of him and kissed him, And with a shameless face said to him,
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Thank-offerings have been upon me, And this day have I performed my vows;
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore came I forth to meet thee, —Diligently to seek thy face, and I have found thee!
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have spread my bed with coverlets, With tapestry of the thread of Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have sprinkled my bed With myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, let us take our fill of love until the morning; Let us solace ourselves with caresses.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For the good-man is not at home; He is gone a long journey;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
He hath taken a purse of money with him; At the day of the full moon he will return.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
By her much fair speech she seduced him; By the smoothness of her lips she drew him away.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
He goeth after her straightway, As an ox goeth to the slaughter, Or as one in fetters to the chastisement of the fool,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Till an arrow strike through his liver; —As a bird hasteneth into the snare, And knoweth not that it is laid for its life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Now, therefore, ye children, hearken to me, And attend to the words of my mouth!
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Let not thy heart turn aside to her ways; Go not astray in her paths!
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For many are the wounded which she hath cast down; Yea, countless is the number of those slain by her.
