Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son! Keep my sayings, And lay up my commands with you.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Keep my commands, and live, And my law as the pupil of your eye.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind them on your fingers, Write them on the tablet of your heart.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Say to wisdom, “You [are] my sister.” And cry to understanding, “Relative!”
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
To preserve you from a strange woman, From a stranger who has made her sayings smooth.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For at a window of my house, I have looked out through my casement,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
And I see among the simple ones, I discern among the sons, A young man lacking understanding,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Passing on in the street, near her corner, And the way [to] her house he steps,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
In the twilight—in the evening of day, In the darkness of night and blackness.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And behold, a woman to meet him—(A harlot’s dress, and watchful of heart,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
She [is] noisy, and stubborn, her feet do not rest in her house.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Now in an out-place, now in broad places, And she lies in wait near every corner)—
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
And she laid hold on him and kissed him, She has hardened her face and says to him,
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Sacrifices of peace-offerings [are] by me, Today I have completed my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Therefore I have come forth to meet you, To earnestly seek your face, and I find you.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I decked my bed [with] ornamental coverings, Carved works—cotton of Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I sprinkled my bed [with] myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, we are filled [with] love until the morning, We delight ourselves in loves.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For the man is not in his house, He has gone on a long journey.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
He has taken a bag of money in his hand, At the day of the new moon he comes to his house.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
She turns him aside with the abundance of her speech, She forces him with the flattery of her lips.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
He is going after her straight away, he comes as an ox to the slaughter, And as a chain to the discipline of a fool,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Until an arrow splits his liver, As a bird has hurried to a snare, And has not known that it [is] for its life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
And now, you sons, listen to me, And give attention to sayings of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Do not let your heart turn to her ways, Do not wander in her paths,
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For many [are] the wounded she caused to fall, And mighty [are] all her slain ones.
