Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Wuoda, rit wechena kendo ipand chikena e chunyi.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Rit chikena to ibiro bedo mangima; rit puonjna mana kaka dirit tong wangʼi.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Twegi e lith lweti kendo ndikgi e chunyi maiye.
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
Wach ne rieko niya, “In e nyaminwa,” to luong ngʼeyo tiend wach ni watni;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
ginimi itangʼ ni dhako ma jachode, inibed mabor gi dhako mabayo kaachiel, kod wechene malombo ji.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Ka nangʼicho oko gie dirisa mar oda,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
ne aneno e dier joma ngʼeyogi tin, ne afwenyo e dier yawuowi matindo, rawera maonge gi rieko.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Ne owuotho e wangʼ yo makadho but od dhakono, kowuotho kochiko od dhakono,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
ka piny ngʼiringʼiri, ka piny dwaro yuso, e kindeno ma mudho mako piny.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Eka apoya nono dhakono nowuok mondo oromne, korwakore kaka ochot mopongʼ gi paro marach.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
En dhako ma wangʼe tek kendo maonge wichkuot, tiendene susni ma ok obed e ot;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
sani onene e yo, to bangʼ sa matin en kuonde chokruok, kendo e kuonde mopondo duto oyudore.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Omiyo nokwake mi onyodhe, gi wangʼ matek, nowachone niya:
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“An gi misango mar lalruok e oda, kawuononi asechopo singruok maga.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Omiyo ne abiro mondo arom kodi, asemanyi to koro aseyudi!
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Asepedho kitandana gi suke mokikokiko moa Misri.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Asekiro moo e kitandana, gin modhi mangʼeny mangʼwe ngʼar gi mane-mane kod obala ndago.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Bi, wadhi wayud mor mar hera nyaka piny ru, mondo wabed mamor ka wawinjo maber e hera!
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Chwora ok nitiere dala; osedhiyo e wuoth mabor.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Nokawo mifukone mopongʼ gi pesa, kendo ok obi duogo dala nyaka bangʼ ndalo mogwarore.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Kamano, dhakono nowuonde gi weche mamit; mi nohoye kendo odhi kode.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Gikanyono noluwe kodhi kode mana ka rwadh bwoch mitero kar yengʼo, kata ka mwanda madonjo e obeto
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
nyaka asere chwowe mahob chunye, kata ka winyo madhiyo e obadho ma ochikne, ka ok ongʼeyo ni ngimane ni e tho!
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Koro un yawuota winjauru, chikuru itu ne gima awacho.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Kik uyie mondo chunyu odhi e yorene, kata bayo e yorene.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Oseketho ngima ji mangʼeny, kendo osemiyo ji mathoth mak kwanre otho.
