Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Min Søn, vogt dig mine Ord, mine bud må du gemme hos dig;
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
vogt mine bud, så skal du leve, som din Øjesten vogte du, hvad jeg har lært dig;
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
bind dem om dine Fingre, skriv dem på dit Hjertes Tavle,
4 Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
sig til Visdommen: "Du er min Søster!" og kald Forstanden Veninde,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
at den må vogte dig for Andenmands Hustru, en fremmed Kvinde med sleske Ord.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Thi fra mit Vindue skued jeg ud, jeg kigged igennem mit Gitter;
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
og blandt de tankeløse så jeg en Yngling, en uden Vid blev jeg var blandt de unge;
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
han gik på Gaden tæt ved et Hjørne, skred frem på Vej til hendes Hus
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
i Skumringen henimod Aften, da Nat og Mørke brød frem.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Og se, da møder Kvinden ham i Skøgedragt, underfundig i Hjertet;
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
løssluppen, ustyrlig er hun, hjemme fandt hendes Fødder ej Ro;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
snart på Gader, snart på Torve, ved hvert et Hjørne lurer hun; -
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
hun griber i ham og kysser ham og siger med frække Miner;
14 "Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
"Jeg er et Takoffer skyldig og indfrier mit Løfte i Dag,
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
gik derfor ud for at møde dig, søge dig, og nu har jeg fundet dig!
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Jeg har redt mit Leje med Tæpper, med broget ægyptisk Lærred
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
jeg har stænket min Seng med Myrra, med Aloe og med Kanelbark;
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
kom, lad os svælge til Daggry i Vellyst, beruse os i Elskovs Lyst!
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Thi Manden er ikke hjemme, - på Langfærd er han draget;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
Pengepungen tog han med, ved Fuldmåne kommer han hjem!"
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Hun lokked ham med mange fagre Ord, forførte ham med sleske Læber;
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
tankeløst følger han hende som en Tyr, der føres til Slagtning, som en Hjort, der løber i Nettet,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
til en Pil gennemborer dens Lever, som en Fugl, der falder i Snaren, uden at vide, det gælder dens Liv.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Hør mig da nu, min Søn, og lyt til min Munds Ord!
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Ej bøje du Hjertet til hendes Veje, far ikke vild på hendes Stier;
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
thi mange ligger slagne, hvem hun har fældet, og stor er Hoben, som hun slog ihjel.
