Ordspråksboken 6
1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
Hev du borga for grannen din, son min, hev du handtekest for ein annan,
2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
er du bunden ved ord av din munn, er du fanga i ord av din munn,
3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
gjer då soleis, son min, og berga deg, sidan du er komen i handi på grannen: Gakk og kasta deg ned for grannen, gjer ågang på han,
4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
unn ikkje dine augo svevn, eller augneloki ein blund.
5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
Frels deg som ei gasella or handi hans, som ein fugl or fangarvald!
6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
Gakk til mauren, du leting, sjå hans ferd og vert vis!
7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
Han hev ingen hovding eller fut eller herre,
8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
men lagar um sumaren maten sin til og hev um hausten sanka si føda.
9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
Kor lenge vil du liggja, du leting? Når ris du upp or di svevn?
10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
Endå litt svevn, endå litt blunding, endå litt kvild med henderne i kross,
11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
so kjem armodi di som ein farande fant og naudi som skjoldvæpna mann.
12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
Ugagns menneskje, illgjerningsmann, er den som gjeng og rengjer munnen,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
som blinkar med augo, skrapar med foten, peikar med fingrarne,
14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
med meinspel i hjarta, alltid emnar på ilt, og yppar trættor.
15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
Difor kjem hans undergang brått, snøgt vert han ulækjande krasa.
16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
Det er seks ting som Herrens hatar, og sju er ei gru for hans sjæl:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
Storlåtne augo, ljugartunga, hender som renner ut skuldlaust blod,
18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
hjarta som tenkjer upp vonde råder, føter som renner rapt til vondt,
19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
den som lyg og vitnar falskt, den som yppar strid millom brør.
20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
Son min, tak vare på bodet åt far din, og kasta’kje frå deg læra åt mor di!
21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
Bitt deim alltid til hjarta ditt, knyt deim um halsen din!
22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
Når du gjeng, skal læra leida deg; når du ligg, skal ho vaka yver deg; når du vaknar, skal ho tala til deg.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
For bodet er ei lykt og lovi er ljos, og påminning med tukt er livsens veg.
24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
Dei kann vara deg frå den vonde kvinna, frå den sleipe framande tunga.
25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
Ikkje trå i hjarta etter vænleiken hennar, og lat ho’kje fanga deg med augneloki sine!
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
For skjøkja armar ut til siste brødbit, og gifte kona jagtar etter dyre livet.
27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
Kann nokon taka eld i fanget og ikkje brenna klædi sine?
28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
Ell’ kann ein gå på gløder og ikkje svida føterne?
29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
So vert det med den som gjeng inn til kona åt grannen; ingen kjem urefst frå det, um han rører henne.
30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
Vert ikkje tjuven vanvyrd, um han stel og vil stilla sin svolt?
31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
Vert han teken, lyt han sjufaldt betala, alt han eig i sitt hus, lyt han gjeva.
32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
Den som driv hor med ei kona, er vitlaus, den som vil tyna seg sjølv, gjer slikt.
33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
Hogg og skjemsla fær han, og ingen utslettar hans skam.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
For mannen harmast i åbryskap, på hemnsdagen sparer han ikkje.
35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.
Han bryr seg ikkje um nokor bot og tek’kje imot um du gjev han mykje.
