Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
