Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Figliuol mio, attendi alla mia sapienza, Inchina il tuo orecchio al mio intendimento;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Acciocchè tu osservi gli avvedimenti, E che le tue labbra conservino la scienza.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Perciocchè le labbra della [donna] straniera stillano favi di miele. E il suo palato [è] più dolce che olio;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Ma il fine di essa [è] amaro come assenzio, Acuto come una spada a due tagli.
I suoi piedi scendono alla morte; I suoi passi fanno capo all'inferno. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
I suoi sentieri sono vaganti, senza che essa sappia ove va, Perchè non considera attentamente la via della vita.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Ora dunque, figliuoli, ascoltatemi, E non vi dipartite da' detti della mia bocca.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Allontana la tua via da essa, E non accostarti all'uscio della sua casa;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Che talora tu non dia il tuo onore agli stranieri, E gli anni tuoi al crudele;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Che talora i forestieri non si sazino delle tue facoltà; E che le tue fatiche [non vadano] nella casa dello strano;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
[E che tu non] gema alla fine, Quando la tua carne ed il tuo corpo saranno consumati;
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
E non dica: Come ebbi io in odio l'ammaestramento? E come rigettò il mio cuore la correzione?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
E [come] non ascoltai la voce di quelli che mi ammaestravano, E non inchinai il mio orecchio a quelli che m'insegnavano?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Quasi che sono stato in ogni male, In mezzo della raunanza e della congregazione.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bevi delle acque della tua cisterna, E de' ruscelli di mezzo della tua fonte.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Spandansi le tue fonti fuori, Ed i ruscelli delle [tue] acque per le piazze.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Sieno [quelle acque] a te solo, E a niuno strano teco.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Sia la tua fonte benedetta; E rallegrati della moglie della tua giovanezza.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
[Siati ella] una cerva amorosa, ed una cavriuola graziosa; Inebbrinti le sue mammelle in ogni tempo; Sii del continuo invaghito del suo amore.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
E perchè, figliuol mio, t'invaghiresti della straniera, Ed abbracceresti il seno della forestiera?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Conciossiachè le vie dell'uomo [sieno] davanti agli occhi del Signore, E ch'egli consideri tutti i suoi sentieri.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Le iniquità dell'empio lo prenderanno, Ed egli sarà ritenuto con le funi del suo peccato.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Egli morrà per mancamento di correzione; E andrà errando per la molta sua pazzia.
