< Ordspråksboken 5 >
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Mon fils, sois attentif à ma sagesse, incline ton oreille à mon intelligence,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
pour garder les pensées réfléchies et pour que tes lèvres conservent la connaissance.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Car les lèvres de l’étrangère distillent du miel, et son palais est plus doux que l’huile;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
mais à la fin elle est amère comme l’absinthe, aiguë comme une épée à deux tranchants.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol )
Ses pieds descendent à la mort, ses pas atteignent le shéol, (Sheol )
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
de sorte qu’elle ne pèse pas le sentier de la vie; ses voies sont errantes: elle n’a pas de connaissance.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Et maintenant, [mes] fils, écoutez-moi, et ne vous détournez pas des paroles de ma bouche.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Éloigne ta voie d’auprès d’elle, et ne t’approche point de l’entrée de sa maison;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
de peur que tu ne donnes ton honneur à d’autres, et tes années à l’homme cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
de peur que des étrangers ne se rassasient de ton bien, et que ton travail ne soit dans la maison d’un étranger;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
et que tu ne gémisses à ta fin, quand ta chair et ton corps se consumeront;
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
et que tu ne dises: Comment ai-je haï l’instruction, et mon cœur a-t-il méprisé la répréhension?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Comment n’ai-je pas écouté la voix de ceux qui m’instruisaient, ni incliné mon oreille vers ceux qui m’enseignaient?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Peu s’en est fallu que je n’aie été dans toute sorte de mal, au milieu de la congrégation et de l’assemblée.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bois des eaux de ta citerne, et de ce qui coule du milieu de ton puits.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Tes fontaines se répandront au-dehors, des ruisseaux d’eau dans les places.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Qu’elles soient à toi seul, et non à des étrangers avec toi.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Que ta source soit bénie, et réjouis-toi de la femme de ta jeunesse,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
biche des amours, et chevrette pleine de grâce; que ses seins t’enivrent en tout temps; sois continuellement épris de son amour.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Et pourquoi, mon fils, serais-tu épris d’une étrangère, et embrasserais-tu le sein de l’étrangère?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Car les voies de l’homme sont devant les yeux de l’Éternel, et il pèse tous ses chemins.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Le méchant, ses iniquités le saisiront, et il sera tenu par les cordes de son péché;
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
il mourra faute de discipline, et il s’égarera dans la grandeur de sa folie.