Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Mon fils, sois attentif à ma sagesse, et prête l’oreille à mon intelligence,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
afin que tu conserves la réflexion, et que tes lèvres gardent la science.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Car les lèvres de l’étrangère distillent le miel, et son palais est plus doux que l’huile.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Mais à la fin elle est amère comme l’absinthe, aiguë comme un glaive à deux tranchants.
Ses pieds descendent vers la mort, ses pas vont droit au schéol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Elle ne considère pas le chemin de la vie, ses pas s’en vont incertains elle ne sait où.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, et ne vous écartez pas des paroles de ma bouche.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Eloigne d’auprès d’elle ton chemin, ne t’approche pas de la porte de sa maison,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
de peur que tu ne livres à d’autres la fleur de ta jeunesse, et tes années au tyran cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
de peur que des étrangers ne se rassasient de tes biens, et que le fruit de ton travail ne passe dans la maison d’autrui;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
de peur que tu ne gémisses à la fin, quand ta chair et ton corps seront consumés,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
et que tu ne dises: Comment donc ai-je pu haïr la correction, et comment mon cœur a-t-il dédaigné la réprimande?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Comment ai-je pu ne pas écouter la voix de mes maîtres, ne pas prêter l’oreille à ceux qui m’instruisaient?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
J’ai failli en venir au comble du malheur, au milieu du peuple et de l’assemblée.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bois l’eau de ta citerne, les ruisseaux qui sortent de ton puits.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Que tes sources se répandent au dehors, que tes ruisseaux coulent sur les places publiques!
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Qu’ils soient pour toi seul, et non pour des étrangers avec toi!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Que ta source soit bénie, et mets ta joie dans la femme de ta jeunesse.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Biche charmante, gracieuse gazelle, — que ses charmes t’enivrent en tout temps, sois toujours épris de son amour!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Pourquoi, mon fils, t’éprendrais-tu d’une étrangère, et embrasserais-tu le sein d’une inconnue?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Car devant les yeux de Yahweh sont les voies de l’homme, il considère tous ses sentiers.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Le méchant est pris dans ses propres iniquités, il est saisi par les liens de son péché.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Il mourra faute de correction, il sera trompé par l’excès de sa folie.
