Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Poikani, kuuntele minun viisauttani, kallista korvasi minun taidolleni
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
ottaaksesi vaarin taidollisuudesta, ja huulesi säilyttäkööt tiedon.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Sillä hunajaa tiukkuvat vieraan vaimon huulet, hänen suunsa on öljyä liukkaampi.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Mutta lopulta hän on karvas kuin koiruoho, terävä kuin kaksiteräinen miekka.
Hänen jalkansa kulkevat alas kuolemaan, tuonelaan vetävät hänen askeleensa. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Ei käy hän elämän tasaista polkua, hänen tiensä horjuvat hänen huomaamattaan.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Niinpä, lapset, kuulkaa minua, älkää väistykö minun suuni sanoista.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Pidä tiesi kaukana tuollaisesta äläkä lähesty hänen majansa ovea,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
ettet antaisi muille kunniaasi etkä vuosiasi armottomalle,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
ettei sinun tavarasi ravitsisi vieraita, sinun vaivannäkösi joutuisi toisen taloon
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
ja ettet lopulta päätyisi huokailemaan ruumiisi ja lihasi riutuessa
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
ja sanomaan: "Miksi minä kuritusta vihasin ja sydämeni halveksui nuhdetta?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Miksi en kuullut neuvojaini ääntä, kallistanut korvaani opettajilleni?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Olin joutua kokonaan turmion omaksi keskellä seurakunnan ja kansankokouksen."
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Juo vettä omasta säiliöstäsi, sitä, mikä omasta kaivostasi juoksee.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Vuotaisivatko sinun lähteesi kadulle, toreille sinun vesiojasi!
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Olkoot ne sinun omasi yksin, älkööt vierasten sinun ohessasi.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Olkoon sinun lähteesi siunattu, ja iloitse nuoruutesi vaimosta.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Armas peura, suloinen vuorikauris-hänen rintansa sinua aina riemulla ravitkoot, hurmautuos alati hänen rakkaudestaan.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Miksi, poikani, hurmautuisit irstaaseen naiseen ja syleilisit vieraan vaimon povea?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Sillä Herran silmien edessä ovat miehen tiet, ja hän tutkii kaikki hänen polkunsa.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Jumalattoman vangitsevat hänen rikoksensa, ja hän tarttuu oman syntinsä pauloihin.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Kurittomuuteensa hän kuolee ja suistuu harhaan suuressa hulluudessaan.
