Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend to my wisdom. And bow thine ear to my understanding;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayest keep discretion, And that thy lips may preserve knowledge!
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Truly, the lips of a strange woman drop honey, And her mouth is smoother than oil;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But her end is bitter as wormwood, Sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; Her steps lay hold of the under-world. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
That she may not ponder the way of life, Her paths waver when she heedeth it not.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Hear me now, therefore, O children! And turn not away from the words of my mouth!
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove thy way far from her. And come not nigh the door of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest thou give thy bloom to others, And thy years to a cruel one;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled with thy wealth, And thine earnings be in the house of an alien;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And lest thou mourn in thy latter end. When thy flesh and thy body are consumed,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And say, “How have I hated instruction! And how hath my heart despised reproof!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
I have not obeyed the voice of my teachers, Nor inclined mine ear to my instructors;
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I have well-nigh fallen into utter misery; In the midst of the congregation and the assembly.”
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink water out of thine own cistern. And running water out of thine own well:
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
So shall thy fountains overflow in the streets, In the wide streets, as streams of water;
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
They shall belong to thee alone, And not to strangers with thee;
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
And thy fountain shall be blessed, Yea, thou shalt have joy in the wife of thy youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
A lovely hind, a graceful doe, Her breasts shall satisfy thee at all times, And thou shalt be always ravished with her love.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Why, then, my son, wilt thou be ravished with a wanton, And embrace the bosom of a stranger?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of man are before the eyes of the LORD, And he weigheth well all his paths.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities shall ensnare the wicked; Yea, he shall be held fast by the cords of his own sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He shall die for want of instruction; Yea, through the greatness of his folly he shall stagger.
