Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son! Give attention to my wisdom, Incline your ear to my understanding,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
To observe thoughtfulness, And your lips keep knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of a strange woman drop honey, And her mouth [is] smoother than oil,
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Her feet are going down to death, Her steps take hold of Sheol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
The path of life—lest you ponder, Her paths have moved—you do not know.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
And now, you sons, listen to me, And do not turn from sayings of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Keep your way far from off her, And do not come near to the opening of her house,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest you give your splendor to others, And your years to the fierce,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled [with] your power, And your labors in the house of a stranger,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And you have howled in your latter end, In the consumption of your flesh and your food,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And have said, “How I have hated instruction, And my heart has despised reproof,
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And I have not listened to the voice of my teachers, And have not inclined my ear to my teachers.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a congregation.”
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of your own cistern, Even flowing ones out of your own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let your fountains be scattered abroad, In broad places streams of waters.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be to you for yourself, And not to strangers with you.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let your fountain be blessed, And rejoice because of the wife of your youth,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
A doe of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy you at all times, Magnify yourself in her love continually.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
And why do you magnify yourself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of each are before the eyes of YHWH, And He is pondering all his paths.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities capture the wicked, And he is holden with the ropes of his sin.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He dies without instruction, And magnifies himself in the abundance of his folly!
