Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
[My] son, attend to my wisdom, and apply thine ear to my words;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
that thou mayest keep good understanding, and the discretion of my lips gives thee a charge. Give no heed to a worthless woman;
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
for honey drops from the lips of a harlot, who for a season pleases thy palate:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
but afterwards thou wilt find her more bitter than gall, and sharper than a two-edged sword.
For the feet of folly lead those who deal with her down to the grave with death; and her steps are not established. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
For she goes not upon the paths of life; but her ways are slippery, and not easily known.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Now then, [my] son, hear me, and make not my words of none effect.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove thy way far from her; draw not near to the doors of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
lest thou give away thy life to others, and thy substance to the merciless:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
lest strangers be filled with thy strength, and thy labours come into the houses of strangers;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou repent at last, when the flesh of thy body is consumed,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
and thou shalt say, How have I hated instruction, and my heart avoided reproofs!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
I heard not the voice of him that instructed me, and taught me, neither did I apply mine ear.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of thine own vessels, and out of thine own springing wells.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let not waters out of thy fountain be spilt by thee, but let thy waters go into thy streets.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be only thine own, and let no stranger partake with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy fountain of water be [truly] thine own; and rejoice with the wife of thy youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let [thy] loving hart and thy graceful colt company with thee, and let her be considered thine own, and be with thee at all times; for ravished with her love thou shalt be greatly increased.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Be not intimate with a strange woman, neither fold thyself in the arms of a woman not thine own.
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of a man are before the eyes of God, and he looks on all his paths.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Iniquities ensnare a man, and every one is bound in the chains of his own sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Such a man dies with the uninstructed; and he is cast forth from the abundance of his own substance, and has perished through folly.
