Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend unto my wisdom; Incline thine ear to my understanding:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayest preserve discretion, And that thy lips may keep knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of a strange woman drop honey, And her mouth is smoother than oil:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But in the end she is bitter as wormwood, Sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; Her steps take hold on Sheol; (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
So that she findeth not the level path of life: Her ways are unstable, [and] she knoweth [it] not.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Now therefore, [my] sons, hearken unto me, And depart not from the words of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove thy way far from her, And come not nigh the door of her house;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest thou give thine honor unto others, And thy years unto the cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled with thy strength, And thy labors [be] in the house of an alien,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou mourn at thy latter end, When thy flesh and thy body are consumed,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And say, How have I hated instruction, And my heart despised reproof;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Neither have I obeyed the voice of my teachers, Nor inclined mine ear to them that instructed me!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was well-nigh in all evil In the midst of the assembly and congregation.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of thine own cistern, And running waters out of thine own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Should thy springs be dispersed abroad, And streams of water in the streets?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be for thyself alone, And not for strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy fountain be blessed; And rejoice in the wife of thy youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
[As] a loving hind and a pleasant doe, Let her breasts satisfy thee at all times; And be thou ravished always with her love.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
For why shouldest thou, my son, be ravished with a strange woman, And embrace the bosom of a foreigner?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of man are before the eyes of Jehovah; And he maketh level all his paths.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities shall take the wicked, And he shall be holden with the cords of his sin.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He shall die for lack of instruction; And in the greatness of his folly he shall go astray.
