Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Synu můj, pozoruj moudrosti mé, k opatrnosti mé nakloň ucha svého,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Abys ostříhal prozřetelnosti, a rtové tvoji šetřili umění.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Nebo rtové cizí ženy strdí tekou, a měkčejší nad olej ústa její.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Poslední pak věci její hořké jsou jako pelyněk, ostré jako meč na obě straně ostrý.
Nohy její sstupují k smrti, krokové její hrob uchvacují. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Stezku života snad bys zvážiti chtěl? Vrtkéť jsou cesty její, neseznáš.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Protož, synové, poslechněte mne, a neodstupujte od řečí úst mých.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Vzdal od ní cestu svou, a nepřibližuj se ke dveřím domu jejího,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Abys snad nedal jiným slávy své, a let svých ukrutnému,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Aby se nenasytili cizí úsilím tvým, a práce tvá nezůstala v domě cizím.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
I řval bys naposledy, když bys zhubil tělo své a čerstvost svou,
12 och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
A řekl bys: Jak jsem nenáviděl cvičení, a domlouváním pohrdalo srdce mé,
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
A neposlouchal jsem hlasu vyučujících mne, a k učitelům svým nenaklonil jsem ucha svého!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
O málo, že jsem nevlezl ve všecko zlé u prostřed shromáždění a zástupu.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Pí vodu z čisterny své, a prameny z prostředku vrchoviště svého.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Nechť se rozlévají studnice tvé ven, a potůčkové vod na ulice.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Měj je sám sobě, a ne cizí s tebou.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Budiž požehnaný pramen tvůj, a vesel se z manželky mladosti své.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Laně milostné a srny utěšené; prsy její ať tě opojují všelikého času, v milování jejím kochej se ustavičně.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Nebo proč bys se kochal, synu můj, v cizí, a objímal život postranní,
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Poněvadž před očima Hospodinovýma jsou cesty člověka, a on všecky stezky jeho váží?
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Nepravosti vlastní jímají bezbožníka takového, a v provazích hříchu svého uvázne.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Takovýť umře, proto že nepřijímal cvičení, a ve množství bláznovství svého blouditi bude.
