Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Ɔhene Lemuel nsɛm a ɛyɛ nkɔmhyɛ a ne maame kyerɛɛ no:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Ao me babarima, me yafunu ba, Ao mebɔhyɛ ba,
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
nsɛe wʼahoɔden wɔ mmaa ho, wɔn a wɔgu ahemfo asu no.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Lemuel, nsã nyɛ mma ahemfo; asanom nyɛ mma ahemfo, ɛnsɛ sɛ sodifoɔ pere nsaden ho;
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
sɛ wɔnom nsã a, wɔn werɛ bɛfiri deɛ mmara no ka, na wɔn a wɔdi wɔn nya no rennya deɛ wɔwɔ ho ɛkwan.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Fa nsaden ma wɔn a wɔresɛe, na fa nsã ma wɔn a wɔwɔ amanehunu mu;
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Momma wɔnnom, na wɔn werɛ mfiri wɔn hia na wɔnnkae wɔn awerɛhoɔ bio.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Kasa ma wɔn a wɔntumi nkasa mma wɔn ho, kasa ma mmɔborɔfoɔ yiedie.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Kasa na bu atɛntenenee; kasa ma ahiafoɔ ne onnibie yiedie.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Ɔyere pa, hwan na ɔbɛnya? Ɔsom bo pa ara sene nhwene pa.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Ne kunu wɔ ne mu ahotosoɔ pa ara na biribiara a ɛwɔ boɔ nhia no.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Ɔde deɛ ɛyɛ brɛ no, na ɛnyɛ ɔhaw, ne nkwa nna nyinaa mu.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Ɔhwehwɛ odwannwi ne asaawa na ɔde ne nsa nwono wɔ fɛ so.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Ɔte sɛ adwadifoɔ ahyɛn, ɔde ne nnuane firi akyirikyiri ba.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Adeɛ nnya nkyeeɛ no na wasɔre; ɔsiesie aduane ma nʼabusuafoɔ na ɔkyekyɛ nnwuma ma ne mmaawa.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Ɔdwene afuo ho, na ɔtɔ; ɔfiri deɛ ɔnya mu yɛ bobefuo.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Ɔde nsi yɛ nʼadwuma; nʼabasa mu wɔ ahoɔden ma nʼadwuma.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Ɔhwɛ sɛ nʼadwadie ho wɔ mfasoɔ, na ne kanea ɛnnum anadwo.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Daa, na ne nsa kura tadua mu a ne nsateaa nso retoatoa asaawa.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Ɔgo ne nsam ma ahiafoɔ na ne nsa so onibie so.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Sɛ sukyerɛmma tɔ a ne yam nhyehye no wɔ ne fiefoɔ ho; ɛfiri sɛ wɔn nyinaa wɔ aduradeɛ a wɔde ko awɔ.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Ɔyɛ ne mpasotam; na ɔfira nwera ne serekye ntoma.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Ne kunu wɔ animuonyam wɔ kuropɔn ɛpono ano, baabi a ɔne asase no so mpanimfoɔ tena.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Ɔpempam nwera ntadeɛ tontɔn, na ɔtu abɔwomu ma adwadifoɔ.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Ɔwɔ ahoɔden ne animuonyam; na ɔnsuro nna a ɛwɔ nʼanim.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Ɔkasa nyansa mu, na nokorɛ nkyerɛkyerɛ wɔ ne tɛkrɛma so.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Ɔhwɛ ne fidua mu nnwuma so na ɔnnyegye aniha so.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Ne mma sɔre a wɔfrɛ no nhyira; ne kunu nso saa ara, na ɔkamfo no sɛ,
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
“Mmaa pii yɛ nneɛma a ɛwɔ edin, na wo deɛ, wosene wɔn nyinaa.”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Ɔbaa kɔnɔfoɔ yɛ nnaadaa, na ahoɔfɛ twam ntɛm so; nanso ɔbaa a ɔsuro Awurade no fata nkamfoɔ.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Fa abasobɔdeɛ a wanya no ma no, na wɔnkamfo ne nnwuma wɔ kuropɔn ɛpono ano.
