Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Palabras de Lemuel rey: la profecía con que le enseñó su madre.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
¿Qué, hijo mío? ¿Y qué, hijo de mi vientre? ¿y qué, hijo de mis deseos?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
No des a las mujeres tu fuerza, ni tus caminos, que es para destruir a los reyes.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
No es de los reyes, o! Lemuel, no es de los reyes beber vino, ni de los príncipes la cerveza:
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Porque no beban, y olviden la ley; y perviertan el derecho de todos los hijos afligidos.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Dad la cerveza al que perece, y el vino a los de amargo ánimo.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Beban, y olvídense de su necesidad, y de su miseria no se acuerden más.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Abre tu boca por el mudo, en el juicio de todos los hijos de muerte.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Abre tu boca, juzga justicia, y el derecho del pobre, y del menesteroso.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
¿Mujer valiente quién la hallará? porque su valor luengamente pasa al de las piedras preciosas.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
El corazón de su marido está en ella confiado, y de despojo no tendrá necesidad.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Dárle ha bien, y no mal, todos los días de su vida.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Buscó lana y lino; y de voluntad trabajó con sus manos.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Fue como navío de mercader, que trae su pan de lejos.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Levantóse aun de noche; y dio comida a su familia; y ración a sus criadas.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Consideró la heredad, y compróla; y plantó viña del fruto de sus manos.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Ciñó sus lomos de fortaleza, y esforzó sus brazos.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Gustó que era buena su granjería; su candela no se apagó de noche.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Aplicó sus manos al huso; y sus manos trataron la rueca.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Su mano extendió al pobre; y al menesteroso extendió sus manos.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
No tendrá temor de la nieve por su familia, porque toda su familia está vestida de ropas dobladas.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Ella se hizo tapices: de lino fino y púrpura es su vestido.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Conocido es su marido en las puertas, cuando se asienta con los ancianos de la tierra.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Hizo telas, y vendió; y dio cintas al mercader.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Fortaleza y hermosura es su vestido; y en el día postrero reirá.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Abrió su boca con sabiduría; y la ley de clemencia está en su boca.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Considera los caminos de su casa; y no comió el pan de balde.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Levantáronse sus hijos, y llamáronla bienaventurada; y su marido también la alabó.
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
Muchas mujeres hicieron riquezas, mas tú las sobrepujaste a todas.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Engañosa es la gracia, y vana la hermosura: la mujer que teme a Jehová, esa será alabada.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Dádla del fruto de sus manos; y alábenla en las puertas sus hechos.
