Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Ķēniņa Lemuēļa vārdi, tā mācība, ko viņa māte tam mācīja.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Ak, mans dēls! ak manas miesas dēls! tu manu solījumu dēls.
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Nedod sievām savu spēku, nedz savu ceļu tām, kas ķēniņus samaitā.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Ķēniņiem nebūs, ak Lemuēl, ķēniņiem nebūs vīna dzert, nedz valdniekiem stipra dzēriena iekārot,
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Ka dzerdami neaizmirst likumus, un nepārgroza tiesu visiem sērdieņiem.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Dodiet stipru dzērienu tam, kas iet bojā, un vīnu, kam noskumusi sirds:
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Tāds lai dzer, ka aizmirst savu nabadzību, un vairs nepiemin savas bēdas.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Atdari savu muti par mēmo un par visiem, kas ir atstāti.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Atdari savu muti, tiesā taisni un nes tiesu nabagam un sērdienim.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Tikušu (tikumīgu) sievu, kas tādu atrod, pāri par pērlēm ir viņas dārgums.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Uz viņu uzticas vīra sirds un labuma tam netrūkst nekāda.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Tā dara tam labu, ne ļaunu visās sava mūža dienās.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Viņa gādā par vilnu un liniem un strādā priecīgām rokām.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Tā ir kā laivinieka laiva, sagādā maizi no tālienes.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Jau pašā naktī tā ceļas un dod barību savai saimei un kalponēm iespriesto tiesu.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
To zemes stūri, ko cerē, tā dabū, no savu roku augļiem tā dēsta vīna dārzu.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Ar spēku tā jož savus gurnus un savas rokas ar stiprumu.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Tā mana, ka viņas pūliņš labi sokas, un gaisma tai neapdziest naktī.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Tā stiepj savu roku pie kodeļa un tver ar pirkstiem ratiņu.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Tā sērdieņus mīlīgi apkampj un pasniedz nabagiem roku.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Savam namam tā nebīstas sniega, jo saime divkārtīgi ģērbta.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Tā sev taisa apsegus, dārgs audeklis un purpurs tai ir apģērbs.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Tai vīrs ir pazīstams vārtos, kad tas sēž ar zemes vecajiem.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Viņa auž linu svārkus un pārdod, un izdod pircējiem jostas.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Stiprums un gods tai apģērbs; tā smejas par nākamo laiku.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Savu muti tā atdara ar gudrību, un uz viņas mēles ir jauka mācība.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Viņa skatās pēc visām sava nama gaitām un neēd savu maizi ar slinkumu.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Viņas bērni pieceļas un teic viņu laimīgu; viņas vīrs, tas to slavē:
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
Daudz mātes meitām ir goda tikums, bet tu esi pāri par visām!
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Daiļums viļ un skaistums paiet; dievbijīga sieva, tā ir teicama!
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Teiciet viņu par viņas roku augļiem, un viņas pašas darbi lai viņu ļaudīs teic!
