Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Verba Lamuelis regis. Visio qua erudivit eum mater sua.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Quid, dilecte mi? quid, dilecte uteri mei? quid, dilecte votorum meorum?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Ne dederis mulieribus substantiam tuam, et divitias tuas ad delendos reges.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Noli regibus, o Lamuel, noli regibus dare vinum, quia nullum secretum est ubi regnat ebrietas;
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
et ne forte bibant, et obliviscantur judiciorum, et mutent causam filiorum pauperis.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Date siceram mœrentibus, et vinum his qui amaro sunt animo.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Bibant, et obliviscantur egestatis suæ, et doloris sui non recordentur amplius.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Aperi os tuum muto, et causis omnium filiorum qui pertranseunt.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Aperi os tuum, decerne quod justum est, et judica inopem et pauperem.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Mulierem fortem quis inveniet? procul et de ultimis finibus pretium ejus.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Confidit in ea cor viri sui, et spoliis non indigebit.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Reddet ei bonum, et non malum, omnibus diebus vitæ suæ.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Quæsivit lanam et linum, et operata est consilia manuum suarum.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Facta est quasi navis institoris, de longe portans panem suum.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Et de nocte surrexit, deditque prædam domesticis suis, et cibaria ancillis suis.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Consideravit agrum, et emit eum; de fructu manuum suarum plantavit vineam.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Accinxit fortitudine lumbos suos, et roboravit brachium suum.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Gustavit, et vidit quia bona est negotiatio ejus; non extinguetur in nocte lucerna ejus.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Manum suam misit ad fortia, et digiti ejus apprehenderunt fusum.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Manum suam aperuit inopi, et palmas suas extendit ad pauperem.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Non timebit domui suæ a frigoribus nivis; omnes enim domestici ejus vestiti sunt duplicibus.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Stragulatam vestem fecit sibi; byssus et purpura indumentum ejus.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Nobilis in portis vir ejus, quando sederit cum senatoribus terræ.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Sindonem fecit, et vendidit, et cingulum tradidit Chananæo.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Fortitudo et decor indumentum ejus, et ridebit in die novissimo.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Os suum aperuit sapientiæ, et lex clementiæ in lingua ejus.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Consideravit semitas domus suæ, et panem otiosa non comedit.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Surrexerunt filii ejus, et beatissimam prædicaverunt; vir ejus, et laudavit eam.
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
Multæ filiæ congregaverunt divitias; tu supergressa es universas.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Fallax gratia, et vana est pulchritudo: mulier timens Dominum, ipsa laudabitur.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Date ei de fructu manuum suarum, et laudent eam in portis opera ejus.
