Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Dagiti sasao ni Ari Lemuel— mensahe manipud iti Dios nga insuro kenkuana ti inana.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Ania, anakko? Ken ania, anak ti aanakak? Ken ania, anak dagiti sapatak? —
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Saanmo nga ited ti pigsam kadagiti babbai, wenno dagiti wagasmo kadagiti mangdaddadael kadagiti ari.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Saan a para kadagiti ari, Lemuel, saan a para kadagiti ari ti uminom iti arak, wenno kadagiti mangiturturay ti mangdamag nga, “Ayanna ti naingel a mainom?”
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Gapu ta no uminomda malipatanda dagiti naipaulog a linteg, ket saanda a bigbigen dagiti kalintegan dagiti amin a marigrigatan.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Ikkam iti naingel a mainom dagiti tattao a mapukpukaw, ken arak dagiti agsagsagaba.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Uminom isuna ket malipatanna ti kinapanglawna, ket saanna a malagip ti pakariribukanna.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Agsaoka para kadagiti saan a makasao, para kadagiti amin a mapukpukaw.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Agsaoka ket mangukomka babaen iti pannakarukod iti nalinteg ken ikalintegam ti karbengan dagiti napanglaw ken agkasapulan a tattao.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Siasino ti makasarak iti asawa a babai nga adda kabaelanna? Napatpateg isuna nga adayo ngem kadagiti alahas.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Agtaltalek kenkuana ti puso ti asawana, ken saanto pulos a pumanglaw ti asawana.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Agar-aramid isuna iti nasasayaat a banbanag para iti asawana ken saan a kinadakes iti entero a panagbiagna.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Mangpilpili isuna iti lupot a naaramid iti buok iti karnero ken de lana a lupot, ket agtrabaho isuna a siraragsak kadagiti imana.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Maiyarig isuna iti agtagtagilako iti barko; mangisangsangpet isuna kadagiti taraon manipud iti adayo a lugar.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Bumangon isuna iti rabii ket ikkanna iti taraon dagiti sangkabalayanna, ket iwarasna ti trabaho para kadagiti adipenna a babbai.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Agbirok isuna iti talon ket gatangenna daytoy babaen iti bunga dagiti imana, agmula isuna iti ubas.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Kawkawesanna ti bagina iti pigsa ken pappapigsaenna dagiti imana.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Ammona no anianto ti mangted kenkuana iti nasayaat a gungona, agpatpatnag a saan a maiddep ti silawna.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Iyiggemna dagiti imana iti rueda, ken igemanna ti takbian.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Iyunatna dagiti imana kadagiti napanglaw a tattao; iyunatna dagiti imana kadagiti agkasapulan a tattao.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Saan isuna a mabuteng iti niebe para iti sangakabalayanna, ta nakawesan iti natingra a nalabaga ti sangakabalayanna.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Agar-aramid isuna kadagiti abbong ti pagidaanna, ket agkawkawes isuna iti lino a pagan-anay a purpura ti marisna.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Mabigbigbig ti asawana kadagiti ruangan, tunggal makitugtugaw ti asawana kadagiti panglakayen iti daga.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Agar-aramid isuna kadagiti lino a pagan-anay ket ilaklakona dagitoy, ken mangipapaay isuna iti barikes kadagiti agtagtakilako.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Nakawesan isuna iti pigsa ken dayaw, ket katkatawaanna ti umay a tiempo.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Iyungapna ti ngiwatna a nabuyugan iti kinasirib, ken adda ti linteg ti kinamanangaasi iti dilana.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Banbantayanna dagiti wagas ti sangakabalayanna ket saanna a kanen ti tinapay ti kinasadut.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Tumakder dagiti annakna ket awaganda isuna a nagasat; idaydayaw isuna ti asawana a kunkunana,
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
“Adu a babbai ti nakaaramid iti nasayaat, ngem inabakmo ida amin.”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Makaallilaw ti kinapintas, awan serserbi ti kinapintas, ngem maidaydayawto ti babai nga agbuteng kenni Yahweh.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Itedyo kenkuana ti bunga ti aramidna ket bay-anyo nga idaydayaw koma isuna dagiti aramidna kadagiti ruangan.
