Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Die Worte an den König Lemuel, ein Spruch, den seine Mutter lehrte:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
"Was soll ich dir, mein Sohn, was Lemuel, mein Erstgeborener, dir sagen? Nicht doch, du meines Leibes Sohn, nicht doch du Sohn, den durch Gelübde ich erworben!
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Nicht gib den Weibern deine Kraft, noch deine Liebe Königs Freundinnen!
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Nicht ziemt den Königen, o Lemuel, nicht ziemt den Königen der Weingenuß, so wenig, wie den Fürsten der des Bieres,
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
daß er nicht zeche und des Rechts vergäße und der Bedrückten Sache ändere.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Dem Elenden gebt Bier und dem betrübten Herzen Wein!
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Er soll nur trinken und des Jammers so vergessen und seines Leids nicht mehr gedenken!
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Tu deinen Mund für Stumme auf und für die Sache derer, die Vertretung nötig haben!
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Tu deinen Mund auf als gerechter Herrscher, als Anwalt des Bedrängten und des Armen!"
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Ah, wem ein wackres Weib zuteil geworden, dem geht sie über Perlenwert.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Bei ihrem Mann genießt sie Zutrauen, und an Gewinn fehlt es ihm nicht.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Charitin ist sie ihm; sie tut ihm nie ein Leid ihr ganzes Leben.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Die Arbeit nur ist ihre Lust; sie sieht sich um nach Wolle und nach Flachs.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Einem Kauffahrerschiff gleicht sie, von ferne schafft sie sich die Nahrung her.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Früh bricht sie in der Nacht den Schlaf, bereitet Speise ihrem Hausgesinde.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Gern hätte sie ein Feld; sie kauft es vom Ersparten sich und eines Weinbergs Pflanzung.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Hat ihre Lenden fest gegürtet, und rüstig reget sie die Arme.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Jetzt sieht sie, wie voran geht alles, und ihre Lampe bleibt des Nachts nicht ausgelöscht.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Kommt sie alsdann zum Stoff für's Spinnen, so fassen ihre Hände fest die Spindel.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Lädt Arme ein; dem Elenden gibt sie die Hand.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Mit Winterschnee nimmt für ihr Hausgesinde sie es auf; in doppelte Gewandung hüllet sie die Ihren.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Näht Teppiche für sich aus Linnen und aus dem Purpur Kleider.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Obenan steht in den Schulen ihr Gemahl, wenn mit den Ältesten des Landes er zusaminensitzt.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Phöniziens Händlern gibt sie Gürtel; ein feines Unterkleid hat sie gefertigt und verkauft es.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Reich, prächtig ist ihr Kleid, und so lacht sie des künftigen Tages.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Sie spricht, und lautere Wahrheit ist's, und was sie redet, ist nur liebevolle Lehre.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Tatkräftig überwacht sie ihres Hauses Ordnung, und Brot der Faulheit läßt sie nicht genießen.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Und wo sich ihre Kinder zeigen, preist man sie und rühmt sie, wo ihr Gatte:
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
"Viel Frauen haben wacker sich gezeigt; du aber übertriffst sie alle.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Wie schwinden Anmut hin und Schönheit! Ein Weib, das Furcht hat vor dem Herrn, das soll man rühmen!
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Zollt ihr, was ihr gebührt! Selbst in den Toren künden ihre Werke ihren Ruhm."
