< Ordspråksboken 31 >
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
These are the words of King Lemuel—the burden that his mother taught him:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
What shall I say, O my son? What, O son of my womb? What, O son of my vows?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Do not spend your strength on women or your vigor on those who ruin kings.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
It is not for kings, O Lemuel, it is not for kings to drink wine, or for rulers to crave strong drink,
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
lest they drink and forget what is decreed, depriving all the oppressed of justice.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Give strong drink to one who is perishing, and wine to the bitter in soul.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Let him drink and forget his poverty, and remember his misery no more.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Open your mouth for those with no voice, for the cause of all the dispossessed.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Open your mouth, judge righteously, and defend the cause of the poor and needy.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
A wife of noble character, who can find? She is far more precious than rubies.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
The heart of her husband trusts in her, and he lacks nothing of value.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
She brings him good and not harm all the days of her life.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
She selects wool and flax and works with eager hands.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
She is like the merchant ships, bringing her food from afar.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
She rises while it is still night to provide food for her household and portions for her maidservants.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
She appraises a field and buys it; from her earnings she plants a vineyard.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
She girds herself with strength and shows that her arms are strong.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
She sees that her gain is good, and her lamp is not extinguished at night.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
She stretches out her hands to the distaff and grasps the spindle with her fingers.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
She opens her arms to the poor and reaches out her hands to the needy.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
When it snows, she has no fear for her household, for they are all clothed in scarlet.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
She makes coverings for her bed; her clothing is fine linen and purple.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Her husband is known at the city gate, where he sits among the elders of the land.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
She makes linen garments and sells them; she delivers sashes to the merchants.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Strength and honor are her clothing, and she can laugh at the days to come.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
She opens her mouth with wisdom, and faithful instruction is on her tongue.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
She watches over the affairs of her household and does not eat the bread of idleness.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Her children rise up and call her blessed; her husband praises her as well:
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
“Many daughters have done noble things, but you surpass them all!”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Charm is deceptive and beauty is fleeting, but a woman who fears the LORD is to be praised.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Give her the fruit of her hands, and let her works praise her at the gates.