Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Wenken voor Lemoeël, den koning van Massa, die zijn moeder hem gaf.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Mijn zoon, wat zal ik u zeggen; Wat, kind van mijn schoot; Wat, kind van mijn geloften!
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Verkwist uw geld niet aan vrouwen, Schenk uw hart niet aan haar, die koningen verderven;
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Dat past geen koningen, Lemoeël! Het past geen koningen, wijn te drinken; Vorsten mogen niet verzot zijn op drank.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Anders vergeten zij al drinkend de wet, En verdraaien het recht van alle verdrukten.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Geef de drank maar aan hen, die ontredderd zijn, Schenk wijn aan bedroefden:
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Al drinkend vergeten ze hun armoe, En denken niet meer aan hun zorgen.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Kom op voor hen, die niets weten te zeggen, Voor het recht van allen, die verkwijnen;
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Open uw mond, geef een billijk vonnis, Verschaf recht aan armen en tobbers.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Een flinke vrouw! Men vindt haar niet licht; Haar waarde is hoger dan die van juwelen!
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Haar man kan vast op haar bouwen, Hem ontgaat geen winst.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Ze brengt hem voordeel, zolang hij leeft, Nimmer zal ze hem schaden;
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Ze haalt wol en linnen in huis, En verwerkt die met willige handen.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Als een handelsschip haalt ze van verre haar spijs,
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
En als het nog nacht is, staat ze al op, Bereidt ze het eten voor haar gezin, En wijst haar dienstboden de dagtaak aan.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Na rijp beraad koopt ze een akker, Van wat ze verdiende plant ze een wijngaard;
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Ze gordelt haar lenden met kracht, De handen steekt ze uit de mouwen.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Ze onderzoekt, of haar huishouden loopt, Zelfs in de nacht gaat haar lamp niet uit;
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Ze slaat de hand aan het spinnewiel, Haar vingers grijpen de klos.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Ze is vrijgevig voor den arme, Den behoeftige stopt ze iets toe;
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Voor haar gezin hoeft ze de kou niet te vrezen, Want heel haar gezin heeft een dubbel stel kleren.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Zelf maakt ze haar mantels, Ze gaat in lijnwaad en purper gekleed;
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Ook haar man valt op in de poorten, Waar hij zetelt met de oudsten van het land.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Ze verkoopt de eigengemaakte gewaden, En levert den handelaar gordels;
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Ze is met kracht en voornaamheid bekleed, En kent geen angst voor de komende dag.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Haar mond is vol wijsheid, Een vriendelijke wenk ligt op haar tong:
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Zo gaat ze de gangen na van haar gezin, Niet in ledigheid eet ze haar brood!
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Haar zonen staan op, en prijzen haar gelukkig, Haar man ook geeft haar deze lof:
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
"Menige vrouw weert zich dapper, Maar gij hebt ze allen overtroffen!"
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Bedriegelijk is de bevalligheid, en broos is de schoonheid; Maar een vrouw, die Jahweh vreest, blijft geëerd.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Laat haar genieten van wat haar handen wrochtten, In de poorten zullen haar daden haar prijzen!
