Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Kong Lemuel af Massas Ord; som hans Moder tugtede ham med.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Hvad, Lemuel, min Søn, min førstefødte, hvad skal jeg sige dig, hvad, mit Moderlivs Søn, hvad, mine Løfters Søn?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Giv ikke din Kraft til Kvinder, din Kærlighed til dem, der ødelægger Konger.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Det klæder ej Konger, Lemuel, det klæder ej Konger at drikke Vin eller Fyrster at kræve stærke Drikke,
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
at de ikke skal drikke og glemme Vedtægt og bøje Retten for alle arme.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Giv den segnende stærke Drikke, og giv den mismodige Vin;
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
lad ham drikke og glemme sin Fattigdom, ej mer ihukomme sin Møje.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Luk Munden op for den stumme, for alle lidendes Sag;
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
luk Munden op og døm retfærdigt, skaf den arme og fattige Ret!
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Hvo finder en duelig Hustru? Hendes Værd staar langt over Perlers.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Hendes Husbonds Hjerte stoler paa hende, paa Vinding skorter det ikke.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Hun gør ham godt og intet ondt alle sine Levedage.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Hun sørger for Uld og Hør, hun bruger sine Hænder med Lyst.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Hun er som en Købmands Skibe, sin Føde henter hun langvejs fra.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Endnu før Dag staar hun op og giver Huset Mad, sine Piger deres tilmaalte Del.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Hun tænker paa en Mark og faar den, hun planter en Vingaard, for hvad hun har tjent.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Hun bælter sin Hofte med Kraft, lægger Styrke i sine Arme.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Hun skønner, hendes Husholdning lykkes, hendes Lampe gaar ikke ud om Natten.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Hun rækker sine Hænder mod Rokken, Fingrene tager om Tenen.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Hun rækker sin Haand til den arme, rækker Armene ud til den fattige.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Af Sne har hun intet at frygte for sit Hus, thi hele hendes Hus er klædt i Skarlagen.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Tæpper laver hun sig, hun er klædt i Byssus og Purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Hendes Husbond er kendt i Portene, naar han sidder blandt Landets Ældste.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Hun væver Linned til Salg og sælger Bælter til Kræmmeren.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Klædt i Styrke og Hæder gaar hun Morgendagen i Møde med Smil.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Hun aabner Munden med Visdom, med mild Vejledning paa Tungen.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Hun vaager over Husets Gænge og spiser ej Ladheds Brød.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Hendes Sønner staar frem og giver hende Pris, hendes Husbond synger hendes Lov:
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
»Mange duelige Kvinder findes, men du staar over dem alle!«
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Ynde er Svig og Skønhed Skin; en Kvinde, som frygter HERREN, skal roses.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Lad hende faa sine Hænders Frugt, hendes Gerninger synger hendes Lov i Portene.
