Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Lemuel siangpahrang ih palunghahaih lok, amno mah patuk ih lok loe hae tiah oh;
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
aw ka capa, aw ka zok thung ih ka capa, aw lokkamhaih ka capa,
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
na thacakhaih to nongpatanawk khaeah patoh hmah loe, siangpahrang hum koeh kaminawk caehhaih loklam to pazui hmah.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Aw Lemuel, siangpahrangnawk loe misurtui naek han om ai; angraengnawk loe misurtui paqui han amcuk ai;
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
nihcae mah nae o nahaeloe, patukhaih lok to pahnet o ueloe, amtang kami han toenghaih hoiah lokcaekhaih to amkhraeng o taak ving moeng tih.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Anghmaa angtaa kami hanah mu to paek oh loe, palungboeng kami hanah misurtui to paek oh.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Anih mah amtanghaih hoi patangkhanghaih pahnet hanah nae nasoe.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Amtang kaminawk mah hak han koi hmuen to a hak o thai hanah, lokthui thai ai kaminawk to lokthuih abomh oh.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Lok to thui ah loe, toenghaih hoiah lok to caek ah; amtang kami hoi mithoenawk mah hak han koi hmuen to paek oh.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Mi mah maw tuinuen kahoih zu to hnu thai tih? To nongpata loe atho kana thlung kathim pongah atho oh kue.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
A sava mah anih to oep ueloe, amtanghaih hoiah loih tih.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
To baktih nongpata loe a sava hanah kasae hmuen to sah ai; a hing thung kahoih hmuen to a sinh pae.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Anih loe tuumui hoi pathlah to pakrong moe, a koeh baktiah a ban hoiah tok to a sak.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Anih loe hmuenmae zawhaih palongpui baktiah oh moe, angthla parai ahmuen hoiah caaknaek to a phawh.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Anih loe khodai ai naah angthawk moe, a imthung takoh hanah caaknaek to patoem pae, a tamna nongpatanawk hanah caaknaek to a paek.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Anih loe poek het moe, lawk doeh a qanh; a toksakhaih atho hoiah misurkung to a tlingh.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Anih loe kaengkaeh to kacakah angzaeng moe, a ban to thacaksak.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Anih mah zawh ih hmuenmae loe atho oh; anih ih hmaiim doeh aqum puek dueh mak ai.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
A ban hoiah lahat to a kaeh moe, a ban hoiah kahni to a sak.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Amtang kaminawk to a khetzawn, ue, mithoenawk to abomh.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Anih ih imthung takoh loe kahni kamling to angkhuk o boih pongah, dantui krah cadoeh tasoehhaih tawn ai.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Angmah hanah kahni to a sak moe, rong kamling hup puu ngan laihaw to angkhuk.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Anih ih sava loe vangpui khongkhanawk ah prae thung ih kacoehtanawk hoi nawnto anghnut moe, ahmin amthang kami ah oh.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Anih loe puu ngan kahni to sak moe, a zawh; kaziinawk doeh hmuenmae zaw kami khaeah a zawh.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Anih loe thacak moe, khingya koi khukbuen hoiah amthoep; anih loe angzo han koi atue ah anghoehaih hoiah khosah tih.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Anih loe palunghahaih hoiah lok to thuih, anih ih pahni ah tahmenhaih lok to oh.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Anih loe angmah ih imthung takoh to kahoih ah khetzawn, thasethaih buh to caa ai.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
A caanawk loe angthawk o moe, amno to tahamhoihaih paek o; a sava mah doeh anih to pakoeh.
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
Paroeai kami ih canunawk mah kahoih hmuen to sak o; toe nang mah loe nihcae to na takrenh boih.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Lok kahoih loe alinghaih ah ni oh; kranghoihaih doeh azom pui ni; toe Angraeng zii nongpata loe, pakoehhaih hnu tih.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
To baktih nongpata hanah a toksakhaih tangqum to paek oh; a toksakhaih mah anih to vangpui khongkha ah pakoeh nasoe.
