Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Ang mga pulong ni Haring Lemuel— ang panagna nga gitudlo sa iyang inahan.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Unsa man, akong anak? Ug unsa man, anak sa akong sabakan? ug unsa man, anak sa akong mga panaad? —
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Ayaw ihatag ang imong kusog sa babaye, o ang imong mga pamaagi niadtong maglaglag sa mga hari.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Dili kini alang sa mga hari, Lemuel, dili kini alang sa mga hari aron pag-inom sa bino, ni ang mga magmamando aron mangutana, “Hain man ang isog nga ilimnon?”
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Tungod kay kung moinom sila, makalimtan nila kung unsa ang kasugoan, ug yatakan ang mga katungod sa tanang mga gidaogdaog.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Hatagi ug isog nga ilimnon ang mga tawo nga mangahanaw ug bino niadtong hilabihan ang kasakit.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Moinom siya ug mahikalimtan niya ang iyang kawalad-on ug dili niya mahinumdoman ang iyang kasamok.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Pakigsulti alang niadtong dili makasulti, alang sa kaayohan sa tanan nga hapit na mangahanaw.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
Pagsulti ug paghukom pinaagi sa sukdanan kung unsa ang husto ug labani ang katungod sa mga kabos ug nagakinahanglan nga mga tawo.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Kinsa man ang makakita ug takos nga asawa? Ang iyang kabililhon labaw pa sa mga alahas.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Ang kasingkasing sa iyang bana mosalig kaniya, ug dili gayod siya mahimong kabos.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Mobuhat gayod siya ug maayong mga butang alang kaniya ug dili ang daotan sa tanang mga adlaw sa iyang kinabuhi.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Magpili siya ug balahibo sa karnero ug lanot sa lino nga tanom, ug magabuhat uban ang kalipay sa iyang mga kamot.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Sama siya sa nagpatigayon nga mga sakayan; nagdala siya sa iyang pagkaon gikan sa halayo.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Mobangon siya samtang gabii pa ug mohatag ug pagkaon sa iyang panimalay, ug ibahinbahin niya ang buluhaton alang sa iyang mga sulugoong babaye.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Maghunahuna siya ug uma ug paliton kini, uban sa kinitaan sa iyang mga kamot motanom siya ug paras.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Bistihan niya ang iyang kaugalingon sa kusog ug himoon niyang kusgan ang iyang mga bukton.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Makita niya kung unsa ang maayo nga makaginansya siya; sa tibuok gabii wala gipalong ang iyang lampara.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Gibutang niya ang iyang mga kamot sa lamboranan, ug iyang gigunitan ang nilubid nga tanod.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Gituy-od niya ang iyang kamot sa mga tawong kabos; gituy-od niya ang iyang kamot sa mga tawong nanginahanglan.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Dili siya mahadlok sa niyebe alang sa iyang panimalay, kay ang tibuok niya nga panimalay nabistihan sa dagtom pula.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Naghimo siya ug hapin alang sa iyang higdaanan, ug nagbisti siya ug labing maayo nga tapul nga lino.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Inila ang iyang bana sa mga ganghaan, kung molingkod siya kauban sa mga kadagkoan sa yuta.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Naghimo siya ug lino nga mga panapton ug gibaligya kini, ug nagbaligya siya ug mga bakus sa mga nagapatigayon.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Nabistihan siya uban ang kusog ug kadungganan, ug mokatawa siya sa dihang moabot ang panahon.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Magabuka siya sa iyang baba uban ang kaalam ug ang balaod sa pagkamaluluy-on anaa sa iyang dila.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Nagabantay siya sa tanang pamaagi sa iyang panimalay ug dili mokaon sa tinapay nga walay pulos
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Mobangon ang iyang mga anak ug tawgon siya ug bulahan ug ang iyang bana modayeg kaniya, ug moingon,
29 "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
“Daghang buotan nga mga babaye, apan silang tanan dili makalabaw kanimo.”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Ang katahom malimbongon, ug ang kaanyag walay kapuslanan, apan ang babaye nga mahinadlokon kang Yahweh, pagadayegon siya.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Ihatag kaniya ang kinitaan sa iyang mga kamot ug tugoti ang iyang mga buhat nga modayeg kaniya diha sa mga ganghaan.
