< Ordspråksboken 3 >

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
Son min, gløym ikkje læra mi! Lat hjarta varveitsla bodi mine!
2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
For livetid lang og livs-år i mengd og velferd dei gjev deg i rikaste mål.
3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
Lat ei kjærleik og truskap vika frå deg, men bitt deim um halsen på deg, skriv deim på di hjartetavla!
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
Då vinn du ynde og fær godt vit for augo på Gud og menneskje.
5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
Lit på Herren av heile ditt hjarta men set ikkje lit til ditt vit!
6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
Tenk på honom i all di ferd! So jamnar han dine vegar.
7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
Ver ikkje vis i eigne augo, ottast Herren og vik frå det vonde.
8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
Det vert til helsebot for holdet ditt, og kveik for beini dine.
9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
Æra Herren med eiga di og med fyrstegrøda av all di avling.
10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
Då vert dine lødor rikleg fyllte, og safti renn yver i persorne dine.
11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
Son min, ei du vanvyrde Herrens age, og ver ikkje leid for hans refsing!
12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
For Herren agar den han elskar, som ein far med den son han hev kjær.
13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
Sæl den mann som hev funne visdom, og den mann som vinn seg vit!
14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
For det er betre å kjøpa visdom enn sylv, og den vinning han gjev, er betre enn gull.
15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
Dyrare er han enn perlor, av alle dine skattar er ingen som han.
16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
Langt liv hev han i høgre handi, og i vinstre rikdom og æra.
17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
Hans vegar er hugnads-vegar, og alle hans stigar er velferd.
18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
Han er livsens tre for deim som grip han, og dei som held han fast, er sæle.
19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
Med visdom hev Herren grunnfest jordi, med vit hev han laga himmelen.
20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
Ved hans kunnskap fossa vatnet or djupi, og frå skyerne dryp det dogg.
21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
Son min! Slepp ikkje augo av deim, tak vare på visdom og ettertanke!
22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
So skal dei vera liv for sjæli di og prydnad um halsen din.
23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
Då vandrar du trygt din veg og støyter ikkje din fot.
24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
Når du legg deg, so kvekk du’kje upp, men du ligg og søv so godt.
25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
Du skal ikkje ottast for bråstøkk, eller uver som yver ugudlege kjem.
26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
For Herren skal vera di tiltru, og han skal vara din fot frå snara.
27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
Haldt ei burte det gode frå deim som treng det, når det stend i di magt å gjeva det!
28 Säg icke till din nästa: "Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig", fastän du kunde strax.
Seg ikkje til grannen din: «Gakk og kom att! Eg skal gjeva deg i morgon» - når du hev det no!
29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
Tenk ikkje på vondt mot grannen din, når han bur trygt hjå deg!
30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
Trætta ikkje med nokon utan grunn, når han ei hev gjort deg vondt!
31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
Ovunda ikkje ein valdsmann, og vel ikkje nokon av alle hans vegar!
32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
For den falske er ei gruv for Herren, men med ærlege hev han umgang.
33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
Herrens forbanning er i huset hjå den gudlause, men heimen åt rettferdige velsignar han.
34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
Gjeld det spottarar, so spottar han, men dei audmjuke gjev han nåde.
35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
Vismenner erver æra, men dårer ber med seg skam til løn.

< Ordspråksboken 3 >