< Ordspråksboken 3 >

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
Synu můj, na učení mé nezapomínej, ale přikázaní mých nechať ostříhá srdce tvé.
2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
Dlouhosti zajisté dnů, i let života i pokoje přidadí tobě.
3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
Milosrdenství a pravda nechť neopouštějí tě, přivaž je k hrdlu svému, napiš je na tabuli srdce svého,
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
A nalezneš milost a prospěch výborný před Bohem i lidmi.
5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
Doufej v Hospodina celým srdcem svým, na rozumnost pak svou nezpoléhej.
6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
Na všech cestách svých snažuj se jej poznávati, a onť spravovati bude stezky tvé.
7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
Nebývej moudrý sám u sebe; boj se Hospodina, a odstup od zlého.
8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
Toť bude zdraví životu tvému, a rozvlažení kostem tvým.
9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
Cti Hospodina z statku svého, a z nejpřednějších věcí všech úrod svých,
10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
A naplněny budou stodoly tvé hojností, a presové tvoji mstem oplývati budou.
11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
Kázně Hospodinovy, synu můj, nezamítej, aniž sobě oškliv domlouvání jeho.
12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
Nebo kohož miluje Hospodin, tresce, a to jako otec syna, jejž libuje.
13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
Blahoslavený člověk nalézající moudrost, a člověk vynášející opatrnost.
14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
Lépeť jest zajisté těžeti jí, nežli těžeti stříbrem, anobrž nad výborné zlato užitek její.
15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
Dražší jest než drahé kamení, a všecky nejžádostivější věci tvé nevrovnají se jí.
16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
Dlouhost dnů v pravici její, a v levici její bohatství a sláva.
17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
Cesty její cesty utěšené, a všecky stezky její pokojné.
18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
Stromem života jest těm, kteříž jí dosahují, a kteříž ji mají, blahoslavení jsou.
19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
Hospodin moudrostí založil zemi, utvrdil nebesa opatrností.
20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
Uměním jeho propasti protrhují se, a oblakové vydávají rosu.
21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
Synu můj, nechť neodcházejí ty věci od očí tvých, ostříhej zdravého naučení a prozřetelnosti.
22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
I budeť to životem duši tvé, a ozdobou hrdlu tvému.
23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
Tehdy choditi budeš bezpečně cestou svou, a v nohu svou neurazíš se.
24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
Když lehneš, nebudeš se strašiti, ale odpočívati budeš, a bude libý sen tvůj.
25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
Nelekneš se strachu náhlého, ani zpuštění bezbožníků, když přijde.
26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
Nebo Hospodin bude doufání tvé, a ostříhati bude nohy tvé, abys nebyl lapen.
27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
Nezadržuj dobrodiní potřebujícím, když s to býti můžeš, abys je činil.
28 Säg icke till din nästa: "Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig", fastän du kunde strax.
Neříkej bližnímu svému: Odejdi, potom navrať se, a zítrať dám, maje to u sebe.
29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
Neukládej proti bližnímu svému zlého, kterýž s tebou dověrně bydlí.
30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
Nevaď se s člověkem bez příčiny, jestližeť neučinil zlého.
31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
Nechtěj záviděti muži dráči, aniž zvoluj které cesty jeho.
32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
Nebo ohavností jest Hospodinu převrácenec, ale s upřímými tajemství jeho.
33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
Zlořečení Hospodinovo jest v domě bezbožníka, ale příbytku spravedlivých žehná:
34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
Poněvadž posměvačům on se posmívá, pokorným pak dává milost.
35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
Slávu moudří dědičně obdrží, ale blázny hubí pohanění.

< Ordspråksboken 3 >