Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
L'uomo, il quale, essendo spesso ripreso, indura il suo collo, Di subito sarà fiaccato, senza rimedio.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Quando i giusti sono aggranditi, il popolo si rallegra; Ma quando gli empi signoreggiano, il popolo geme.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
L'uomo, che ama sapienza, rallegra suo padre; Ma il compagno delle meretrici dissipa i [suoi] beni.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Il re mantiene il paese con dirittura; Ma chi è dato a' presenti lo distrugge.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
L'uomo che lusinga il suo prossimo, Tende una rete davanti a' passi di esso.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Nel misfatto dell'uomo malvagio [vi è] un laccio; Ma il giusto canterà, e si rallegrerà.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Il giusto prende conoscenza della causa de' miseri; [Ma] l'empio non intende alcun conoscimento.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Gli uomini schernitori allacciano la città; Ma i savi stornano l'ira.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
L'uomo savio che litiga con un uomo stolto, Or si adira, or ride, e non [ha] alcuna requie.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Gli uomini di sangue odiano l'[uomo] intiero; Ma gli [uomini] diritti hanno cura della vita di esso.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Lo stolto sfoga tutta la sua ira; Ma il savio [la] racqueta [e la rattiene] indietro.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Tutti i ministri del principe, Che attende a parole di menzogna, [sono] empi.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Il povero e l'usuraio si scontrano l'un l'altro; Il Signore [è] quello che allumina gli occhi di amendue.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Il trono del re, che fa ragione a' miseri in verità, Sarà stabilito in perpetuo.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
La verga e la correzione dànno sapienza; Ma il fanciullo lasciato in abbandono fa vergogna a sua madre.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Quando gli empi crescono, cresce il misfatto; Ma i giusti vedranno la ruina di quelli.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Gastiga il tuo figliuolo, e tu ne sarai in riposo; Ed egli darà di gran diletti all'anima tua.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Quando non [vi è] visione, il popolo è dissipato; Ma beato chi guarda la Legge.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Il servo non si corregge con parole; Benchè intenda, non però risponderà.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Hai tu [mai] veduto un uomo precipitoso nel suo parlare? [Vi è] maggiore speranza d'uno stolto che di lui.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Se alcuno alleva delicatamente da fanciullo il suo servo, Quello sarà figliuolo alla fine.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
L'uomo iracondo muove contese, E l'uomo collerico [commette] molti misfatti.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
L'alterezza dell'uomo l'abbassa; Ma chi è umile di spirito otterrà gloria.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Chi partisce col ladro odia l'anima sua; Egli udirà l'esecrazione, e non però manifesterà [il fatto].
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Lo spavento dell'uomo [gli] mette un laccio; Ma chi si confida nel Signore sarà levato ad alto in salvo.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Molti cercano la faccia di colui che signoreggia; Ma dal Signore [procede] il giudicio di ciascuno.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
L'uomo iniquo [è] l'abbominio de' giusti; E l'uomo che cammina dirittamente [è] l'abbominio dell'empio.
