Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Siapa bersitegang leher, walaupun telah mendapat teguran, akan sekonyong-konyong diremukkan tanpa dapat dipulihkan lagi.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Jika orang benar bertambah, bersukacitalah rakyat, tetapi jika orang fasik memerintah, berkeluhkesahlah rakyat.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Orang yang mencintai hikmat menggembirakan ayahnya, tetapi siapa yang bergaul dengan pelacur memboroskan harta.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Dengan keadilan seorang raja menegakkan negerinya, tetapi orang yang memungut banyak pajak meruntuhkannya.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Orang yang menjilat sesamanya membentangkan jerat di depan kakinya.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Orang yang jahat terjerat oleh pelanggarannya, tetapi orang benar akan bersorak dan bersukacita.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Orang benar mengetahui hak orang lemah, tetapi orang fasik tidak mengertinya.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Pencemooh mengacaukan kota, tetapi orang bijak meredakan amarah.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Jika orang bijak beperkara dengan orang bodoh, orang bodoh ini mengamuk dan tertawa, sehingga tak ada ketenangan.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Orang yang haus akan darah membenci orang saleh, tetapi orang yang jujur mencari keselamatannya.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Orang bebal melampiaskan seluruh amarahnya, tetapi orang bijak akhirnya meredakannya.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Kalau pemerintah memperhatikan kebohongan, semua pegawainya menjadi fasik.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Si miskin dan si penindas bertemu, dan TUHAN membuat mata kedua orang itu bersinar.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Raja yang menghakimi orang lemah dengan adil, takhtanya tetap kokoh untuk selama-lamanya.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Tongkat dan teguran mendatangkan hikmat, tetapi anak yang dibiarkan mempermalukan ibunya.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Jika orang fasik bertambah, bertambahlah pula pelanggaran, tetapi orang benar akan melihat keruntuhan mereka.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Didiklah anakmu, maka ia akan memberikan ketenteraman kepadamu, dan mendatangkan sukacita kepadamu.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Bila tidak ada wahyu, menjadi liarlah rakyat. Berbahagialah orang yang berpegang pada hukum.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Dengan kata-kata saja seorang hamba tidak dapat diajari, sebab walaupun ia mengerti, namun ia tidak mengindahkannya.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Kaulihat orang yang cepat dengan kata-katanya; harapan lebih banyak bagi orang bebal dari pada bagi orang itu.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Siapa memanjakan hambanya sejak muda, akhirnya menjadikan dia keras kepala.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Si pemarah menimbulkan pertengkaran, dan orang yang lekas gusar, banyak pelanggarannya.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Keangkuhan merendahkan orang, tetapi orang yang rendah hati, menerima pujian.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Siapa menerima bagian dari pencuri, membenci dirinya. Didengarnya kutuk, tetapi tidak diberitahukannya.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Takut kepada orang mendatangkan jerat, tetapi siapa percaya kepada TUHAN, dilindungi.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Banyak orang mencari muka pada pemerintah, tetapi dari TUHAN orang menerima keadilan.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Orang bodoh adalah kekejian bagi orang benar, orang yang jujur jalannya adalah kekejian bagi orang fasik.
