Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Hvo Nakken gør stiv, skønt revset tit, han knuses brat uden Lægedom.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Er der mange retfærdige, glædes Folket, men raader de gudløse, sukker Folket.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Hvo Visdom elsker, glæder sin Fader, hvo Skøger omgaas, bortødsler Gods.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Kongen grundfæster Landet med Ret, en Udsuger lægger det øde.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Mand, der smigrer sin Næste, breder et Net for hans Fod.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
I sin Brøde hildes den onde, den retfærdige jubler af Glæde.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Den retfærdige kender de ringes Retssag; den gudløse skønner intet.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Spottere ophidser Byen, men Vismænd, de stiller Vrede.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Gaar Vismand i Rette med Daare, vredes og ler han, alt preller af.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
De blodtørstige hader lydefri Mand, de retsindige tager sig af ham.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
En Taabe slipper al sin Voldsomhed løs, Vismand stiller den omsider.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
En Fyrste, som lytter til Løgnetale, faar lutter gudløse Tjenere.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Fattigmand og Blodsuger mødes, HERREN giver begges Øjne Glans.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
En Konge, der dømmer de ringe med Ret, hans Trone staar fast evindelig.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Ris og Revselse, det giver Visdom, uvorn Dreng gør sin Moder Skam.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Bliver mange gudløse, tiltager Synd; retfærdige ser med Fryd deres Fald.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Tugt din Søn, saa kvæger han dig og bringer din Sjæl, hvad der smager.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Uden Syner forvildes et Folk; salig den, der vogter paa Loven.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Med Ord lader Træl sig ikke tugte, han fatter dem vel, men adlyder ikke.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Ser du en Mand, der er hastig til Tale, for en Taabe er der snarere Haab end for ham.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Forvænner man sin Træl fra ung, vil han til sidst være Herre.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Hidsig Mand vækker Strid, vredladen Mand gør megen Synd.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Et Menneskes Hovmod ydmyger ham, den ydmyge opnaar Ære.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Hæleren hader sit Liv, han hører Forbandelsen, men melder intet.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Frygt for Mennesker leder i Snare, men den, der stoler paa HERREN, er bjærget.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Mange søger en Fyrstes Gunst; Mands Ret er dog fra HERREN.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Urettens Mand er retfærdiges Gru, hvo redeligt vandrer, gudløses Gru.
