Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Məzəmmətlərə baxmayıb dikbaşlıq edən Birdən yıxılıb çarəsiz qalar.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Salehlər artanda xalq sevinər, Pis hökmdar olanda xalq nalə çəkər.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Hikmət sevən atasını sevindirər, Fahişələrə aşna olanın əlindən var-yoxu gedər.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Padşah ölkəni ədalətlə möhkəmləndirər, Ağır vergilər qoyansa ölkəni süqut etdirər.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Bir kişi ki qonşusunu yağlı dilə tutur, Onun addımları üçün tor qurur.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Pisin günahı özünə tələdir, Saleh sevincindən haray çəkir.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Saleh kasıbların haqqını görür, Pis adam bunu dərk etmir.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Rişxəndçilər şəhəri çaxnaşdırar, Hikmətlilər isə qəzəbi yatırar.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Hikmətli səfehi məhkəməyə versə, Səfeh coşub lağ edər, dinclik gedər.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Qana susayanlar kamil insana nifrət edər, Əməlisalehlər can qurtarar.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Axmaq həddini aşıb özündən çıxar, Hikmətli səbirli dayanar.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Hökmdar yalan sözə qulaq asarsa, Bütün xidmətçiləri şər insana çevrilər.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Yoxsul insan və zalım bir-birinə bir şeydə bənzəyir: Hər ikisinin gözlərini işıqlandıran Rəbdir.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Padşah kasıblara həqiqətlə hökm versə, Taxtı əbədi möhkəmlənər.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Kötək və məzəmmət hikmət gətirər, Özbaşına qalan uşaq anasını rüsvay edər.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Pislər çoxalanda cinayət artar, Salehlər görəcək ki, onlar necə yıxılacaqlar.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Oğluna tərbiyə ver ki, canın dinc olsun, Könlün bundan ləzzət alsın.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
İlahi söz nazil olmayanda xalqda hərc-mərclik olar. Qanuna əməl edən nə bəxtiyardır!
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Qula sözlə tərbiyə vermək olmaz, Çünki başa düşsə belə, qulaq asmaz.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Düşünmədən danışana baxmısanmı? Axmağa ondan artıq ümid var.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Kim ərköyün qul böyütsə, Axırda bu ona dərd verər.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Qəzəbli insan dava yaradar, Kəmhövsələ günahı artırar.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
İnsanı təkəbbürü alçaldar, İtaətkar şərəfə çatar.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Oğruya qoşulan öz-özünə düşməndir, And içsə də, məhkəmədə həqiqəti söyləməz.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
İnsandan qorxan özünü tələyə salar, Amma Rəbbə güvənən arxayın yaşar.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Çoxu hökmdarın hüzurunu arzular, Amma insan ədaləti Rəbdə tapar.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Salehlər haqsızlardan, Pis insanlarsa əməlisalehlərdən ikrah edər.
