Ordspråksboken 28
1 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
Den gudløse flyr, skønt ingen er efter ham; tryg som en Løve er den retfærdige.
2 För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
Ved Voldsmands Brøde opstaar Strid, den kvæles af Mand med Forstand.
3 En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
En fattig Tyran, der kuer de ringe, er Regn, der hærger og ej giver Brød.
4 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
Hvo Loven sviger, roser de gudløse, hvo Loven holder, er paa Krigsfod med dem.
5 Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
Ildesindede fatter ej Ret; alt fatter de, som søger HERREN.
6 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
Hellere en fattig med lydefri Færd end en, som gaar Krogveje, er han end rig.
7 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
Forstandig Søn tager Vare paa Loven, men Drankeres Fælle gør sin Fader Skam.
8 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
Hvo Velstand øger ved Aager og Opgæld, samler til en, som er mild mod de ringe.
9 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
Den, der vender sit Øre fra Loven, endog hans Bøn er en Gru.
10 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
Leder man retsindige vild paa onde Veje, falder man selv i sin Grav; men de lydefri arver Lykke.
11 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
Rigmand tykkes sig viis, forstandig Smaamand gennemskuer ham.
12 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
Naar retfærdige jubler, er Herligheden stor, vinder gudløse frem, skal man lede efter Folk.
13 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
At dølge sin Synd fører ikke til Held, men bekendes og slippes den, finder man Naade.
14 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
Saligt det Menneske, som altid ængstes, men forhærder man sit Hjerte, falder man i Ulykke.
15 Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
En brølende Løve, en graadig Bjørn er en gudløs, som styrer et ringe Folk.
16 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
Uforstandig Fyrste øver megen Vold, langt Liv faar den, der hader Rov.
17 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
Et Menneske, der tynges af Blodskyld, er paa Flugt til sin Grav; man hjælpe ham ikke.
18 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
Den, som vandrer lydefrit, frelses, men den, som gaar Krogveje, falder i Graven.
19 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
Den mættes med brød, som dyrker sin Jord, med Fattigdom den, der jager efter Tomhed.
20 En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
Ærlig Mand velsignes rigt, men Jag efter Rigdom undgaar ej Straf.
21 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
At være partisk er ikke godt, en Mand kan forse sig for en Bid Brød.
22 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
Misundelig Mand vil i Hast vinde Gods; at Trang kommer over ham, ved han ikke.
23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
Den, der revser, faar Tak til sidst fremfor den, hvis Tunge er slesk.
24 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: "Det är ingen synd", han är stallbroder till rövaren.
Stjæle fra Forældre og nægte, at det er Synd, er at være Fælle med hærgende Mand.
25 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
Den vindesyge vækker Splid, men den, der stoler paa HERREN, kvæges.
26 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
Den, der stoler paa sit Vid, er en Taabe, men den, der vandrer i Visdom, reddes.
27 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
Hvo Fattigmand giver, skal intet fattes, men mangefold bandes, hvo Øjnene lukker.
28 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
Vinder gudløse frem, kryber Folk i Skjul; naar de omkommer, bliver de retfærdige mange.
