Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
Ne glorieris in crastinum, ignorans quid superventura pariat dies.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Laudet te alienus, et non os tuum; extraneus, et non labia tua.
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
Grave est saxum, et onerosa arena, sed ira stulti utroque gravior.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
Ira non habet misericordiam nec erumpens furor, et impetum concitati ferre quis poterit?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
Melior est manifesta correptio quam amor absconditus.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
Meliora sunt vulnera diligentis quam fraudulenta oscula odientis.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
Anima saturata calcabit favum, et anima esuriens etiam amarum pro dulci sumet.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
Sicut avis transmigrans de nido suo, sic vir qui derelinquit locum suum.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
Unguento et variis odoribus delectatur cor, et bonis amici consiliis anima dulcoratur.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
Amicum tuum et amicum patris tui ne dimiseris, et domum fratris tui ne ingrediaris in die afflictionis tuæ. Melior est vicinus juxta quam frater procul.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
Stude sapientiæ, fili mi, et lætifica cor meum, ut possis exprobranti respondere sermonem.
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
Astutus videns malum, absconditus est: parvuli transeuntes sustinuerunt dispendia.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
Tolle vestimentum ejus qui spopondit pro extraneo, et pro alienis aufer ei pignus.
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
Qui benedicit proximo suo voce grandi, de nocte consurgens maledicenti similis erit.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
Tecta perstillantia in die frigoris et litigiosa mulier comparantur.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
Qui retinet eam quasi qui ventum teneat, et oleum dexteræ suæ vocabit.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
Ferrum ferro exacuitur, et homo exacuit faciem amici sui.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
Qui servat ficum comedet fructus ejus, et qui custos est domini sui glorificabitur.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
Quomodo in aquis resplendent vultus prospicientium, sic corda hominum manifesta sunt prudentibus.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)
Infernus et perditio numquam implentur: similiter et oculi hominum insatiabiles. (Sheol h7585)
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
Quomodo probatur in conflatorio argentum et in fornace aurum, sic probatur homo ore laudantis. Cor iniqui inquirit mala, cor autem rectum inquirit scientiam.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
Si contuderis stultum in pila quasi ptisanas feriente desuper pilo, non auferetur ab eo stultitia ejus.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
Diligenter agnosce vultum pecoris tui, tuosque greges considera:
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
non enim habebis jugiter potestatem, sed corona tribuetur in generationem et generationem.
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
Aperta sunt prata, et apparuerunt herbæ virentes, et collecta sunt fœna de montibus.
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
Agni ad vestimentum tuum, et hædi ad agri pretium.
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
Sufficiat tibi lac caprarum in cibos tuos, et in necessaria domus tuæ, et ad victum ancillis tuis.
